m a r i a

Steder	Fredag	Lørdag	Søndag
Alcúdia	21°	21°	21°
Palma de Mallorca	23°	20°	20°

Ser helt ok ut för min del...

Nu lämnar jag världen en vecka!

Två arbetspass kvar...



San Valentin, Dorada, tapas...mmmmm....

10 år sen studenten.
O återträffen tycks nu vara spikad till helgen jag är hemma för kursavslutning i Jönköping. Yey!

2002.
Herregud. Vad hände egentligen för 10 år sen?
- jag blev som artonåring ivägsläppt till Nottingham med en tyngre väska än vad jag sen drog runt på mellan destinationerna.
- svenska folket blev på allvar introducerade i en studsande blond tjej från IFK Växjö med tillhörande Ior när hon slog världsrekord i sjukamp i junior-VM
- modet då sa att man var tvungen att ha antingen ank-skor eller öppna skor, annat fanns inte med klack, vilket innebar pest eller kolera för min del till studentbalen, o det slutade med öppna skor där man visar hela otäcka fötterna.
- Afro-dite vann melodifestivalen o skulle senare bli klockrent imiterade i R.E.A, hur det gick i Eurovision skulle jag få höra i högtalarna 10 000 upp i luften över ett plastglas Bailey's
- jag fick två kusiner, vilket är hälften av den totala summan
- Astrid Lindgren som för länge sen borde fått postumt nobelpris, dör
- Björndalen kunde vinna ett lopp på typ 8 bom
- Sverige överlever dödens grupp o spelar det mest underhållande fotbolls-VM sen -94, Nigeria-matchen tittas på i BIO-salen på Rudbeck för dagen nypåtagna studentmössor
- en kärlekshistoria inleds på Crazy horse i Alanya, Turkiet
- en tysk spanjor sprutar in nitroglycerin i kroppen i Salt Lake City, förpassar på sikt herr Elofsson ut ur det aktiva skidlivet o förtjänar för all framtid mitt eviga hat

En del av allt detta känns som igår. En del känns som 100 år sen.
Men det jag är helt säker på är att jag är glad o tacksam för allt som hänt de senaste 10 åren, både de höga bergen o de djupa dalarna. O jag är oändligt tacksam att jag inte längre är en förvirrad nittonåring utan en något mer stadgad - men fortfarande lagom förvirrad - (snart) tjugonioåring.

Det känns som en riktigt stor ryggsäck man samlat på sig av både det ena o det andra. Men jag har ställt den i garderoben, så den är inte längre tung. O om jag nån gång måste ta fram den känns den fullt hanterbar.
Jag får hjälp att bära.

Då:

2002 - Nottingham, med 30-kilos resväska hos Robin Hood

mittemellan:

2007 - lugnet före stormen på Las Vistas

nu:

2012 - flera år efter stormen i Köpenhamn

Alltså seriöst.
Hur många flaggdagar har det här jäkla landet egentligen?
Nog för att den är fin, det jag har faktiskt alltid tyckt. Den var min favorit att färglägga i lågstadiet när man satt där med Nordens alla flaggor. Jag tyckte den finska var finast o den danska fulast, haha!

                  

Men nånstans börjar det osa mindervärdeskomplex i detta. Självständighetsdag. Helt okej att flagga. Nån kulturdag. Helt okej att flagga.

Men ärligt talat: litteraturens dag, musikens dag, Runeberg-dagen, kulturens dag, språkets dag o diktens dag, skulle inte alla dessa kunna samlas till en o samma kulturdag?
O veterandagen, de stupades dag o försvarets fandag skulle enkelt kunna samlas till en krigsdag.
Finska flaggans dag o finskhetens dag. What? Välj en and be done with it!

Denna veckan är vi inne på den tredje flaggdagen. TREDJE! Europadagen i onsdags, finskhetens dag igår o Mors dag idag. Herregud. Jag VET hur flaggan ser ut o jag TYCKER den är fin, sluta överdriva!

Om SJU dagar...
Om FEM arbetspass...

Vaknar jag här, enligt Fritidsresors hemsida:





O det är rent ut sagt skrämmande att jag tittar på bilder inne från Alcúdia o jag minns inte ett jota. Den här gången ska vi inte spendera många vakna timmar på hotellet iaf!

Panelen
har under de fyra avsnitten listat sina top 3, o det kan man ju heller inte låta bli. Jag har lite egen schlager-feber här där det annars är mycket ishockey på tapeten :-)

Nedräkning startar ju på tredjeplatsen:
Sverige 1996: Så kär jag var i detta när det begav sig. So what att herr Grönvalls pappa antagligen egentligen skrivit musiken? Bra är det ju i vilket fall!



På andra plats:
Italien 1987: Gud så bra den är! Tufft år! Om det bara inte hade varit för Johnny Logan o nåt oförklarligt tyskt spektakel...



O på klockren första plats:
Finland 2006: Nu låter jag som en kiss-ass, ursäkta mig, men så helhjärtat starkt har jag aldrig känt för ett annat lands bidrag, vare sig före eller efter. Jag pyntade med flaggor i mina blommor i studentettan - en liten svensk bara för att, o resten finska.



Måste ju slänga in en joker också:
Spanien 2003: Vet egentligen inte varför, men den satte sig o sitter kvar än! Zumba-musik idag kanske? ;-)

+ direktkvalificerade

Serbien -3, kommentar: gillar denna forna Jugoslavien-musik, men det kunde varit så mycket bättre

Makedonien - 1, kommentar: tråkigt o jag tror inte att hon kan sjunga live

Holland - 2, kommentar: skulle varit mycket högre poäng med annat tema

Malta - 4, kommentar: får säkert poäng av Sverige med tanke på den Anton Hysén-hysteri som Expressen ger sken av för tillfället, o jag blir dessutom skitglad

Vitryssland - 3, kommentar: på nåt konstigt sätt låter delar av den som Faith Hills Breathe

Portugal - 1, kommentar: stelt sömnpiller

Ukraina - 2, kommentar: obetydlig pop som dessutom är dålig

Bulgarien - 2, kommentar: se direkt ovanstående

Slovenien - 3, kommentar: har potential men når inte fram

Kroatien - 2, kommentar: Bohemian Rhapsody som försöker få in tre stycken i ett, med skillnaden att Bohemian Rhapsody faktiskt är bra

Sverige - 5, kommentar: solklar femma ihop med Danny redan från början (o så skönt att höra Mums-Mums också nämna deltävlingen som det bättre framträdandet, då kan jag ju nåt om musik ändå!)

Georgien - 2, kommentar: melodi finns, men gud så äckligt

Turkiet - 1, kommentar: fullkomligt ointressant, gäsp

Estland - 3, kommentar: tja, går väl att lyssna på i tre minuter

Slovakien - 4, kommentar: ännu en skiva jag skulle köpt

Norge - 2, kommentar: ursäkta men detta gjorde vi faktiskt förra året, med skillnaden att vi gjorde det bra

Bosnien - 3, kommentar: ja...jo...av nån anledning helt ok

Litauen - 2, kommentar: 90-talsfeeling, fast ganska töntigt

England - 3, kommentar: bakgrundsmusik i Notting Hill eller - efter sista höjningen - en Disneyfilm

Frankrike - 3, kommentar: obetydlig pop = betyg 3

Italien - 4, kommentar: i tiden fast på ett gammalt sätt, eller hur man nu säger, me like iaf

Azerbajdzjan - 2, kommentar: tråkigt, tråkigt

Spanien - 4, kommentar: borde va tråkigt men jag går igång, rejält

Tyskland - 5, kommentar: vanlig musik, trallvänligt plus gåshud gjorde att jag till slut fick till min andra femma i startfältet

För en stund sen
i solen på balkongen:



Elva-kaffe, aka O'Boy ihop med teamsamverkanspluggande. Dock måste iPoden med Feel Good-spellistan vara på hög volym i öronen eftersom en massa grävmaskiner bygger metrostation nedanför...men det kan man ju leva med.

Damp just ner i brevlådan idag.
Precis de två veckorna före take-off.



Nu vet jag iaf vad  jag ska göra på min middagsrast från teamsamarbetespluggandet till Jönköping idag ;-)

Här sitter vi med internet i högsta hugg
Googlar Mallorca, diskuterar hur många dagar vi ska ha hyrbil, kollar tax-freen. Idag är det två veckor kvar. Jiiiihaaa!
O så gott det ska bli. Vi åker en fredag kväll så vi jobbar bägge två en vanlig arbetsdag, sen hem o slå ihop väskorna o så iväg till Vantaa. När vi var i Köpenhamn ställde vi bilen i 2½ dygn o jag tror vi betalade 20 nånting euro. Inte så farligt som jag hade trott så det blir nog bilen då också.
För att sen checka in på All Inclusive-hotellet vid tolvtiden på natten o så ta det lungt första lördagen i solen. Är tanken åtminstone.


Sen är det nästa resa (för min del) med kursavslutning i Jkpg o förhoppningsvis klassåterträff. Sen ska vi göra det o sen ska vi åka dit o sen ska vi göra det. De senaste dagarna har vi gjort upp planer fram till 2014 tror jag. Haha.

O så damp det sista resultatet från finskan ner i brevlådan igår. Kurs 4. Det kändes som ett relativt kort prov, vilket innebär att man inte kunde samla poäng här o där, utan man behövde va ganska jämn. Ju mer jag tänkte på det, desto omöjligare var det att säga hur det skulle gå o till slut ville jag bara ha klarat det så att jag inte behöver göra om det.
Resultatet blev betyg 3. Detta innebär att mina fyra kurser i finska slutade med tre stycken 4:or o en styck 3:a. O självklart är min omedelbara reaktion att jag kanske har gjort någon besviken. Även om jag är nöjd själv kanske det finns andra som inte är det...

Så fruktansvärt typiskt mig att tänka så.
Maria i ett nötskal. Jag vill så gärna att personer i min närhet ska vara stolta över att ha med mig att göra. Att mamma o pappa ska va stolta över sin lilla tös; broder, Lauri, Lauris familj. Att man inte ska skämmas över att ha med mig att göra.
Inte för att jag har sett några tecken på att det skulle vara annorlunda, men det är bara en tanke jag inte kan släppa.
Så jag hoppas att samtliga kan vara nöjda med mina finskaresultat o att jag kan släppa tanken på att någon eventuellt inte skulle vara det.

                   

Första veckan på jobbet
Jag kände väl ungefär efter halva första dagen dels att det finns en anledning till att jag utbildade mig o inte hamnade nånstans som uska, o dels att jag minns varför jag föredrog hemtjänsten framför avdelning. Man kommer aldrig ifrån avdelningen o man (jag) kan inte slappna av någon gång under arbetstimmarna. Matpaus existerar inte o hinner man äta gör man det på avdelningen.
På hemvården kom man liksom därifrån o man kunde ha sin middagsrast. O på en rehabenhet kan man planera träning o utvärdering o följa upp journaler.

Men just nu finns inget mer passande. Språkmässigt o planeringsmässigt. De vet att jag studerar o jag har inga problem att ta mina turer till Sverige, eller att för den delen gå ner i tid till hösten. Jag ska jobba 100% över sommaren o sen när terminen börjar har jag tänkt gå ner till 80 eller 75. Nemas problemas. Man vet ju liksom inte hur många arbetsplatser som skulle ha okejat det med en gång bara sådär.

Med andra ord står det inte sommarvikariat på mina papper. Det står "tills vidare". Så lätt var det. Bra för kommande bankmöten om lägenhetsköp...

En besvikelse var dock att jag väntade mig lite mörka mysiga mornar när man är uppe strax efter kl 6. Inte då.
    
Förra måndagen var solen redan uppe o nu en vecka senare är det ännu ljusare. Usch. Jag tror att jag kommer få motsatt höstdepression här. Ljusterapi my ass. Mörkerterapi är vad jag behöver.

Freddie Mercury
Såg i VB i lördags att ett mycket intressant program skulle visas på kvällen, o efter påminnelse av mamma på kvällen, letade jag upp det på svtplay senare. Igår satt jag o log i en timme. O av nån andelning som jag ännu inte kommit underfund med, får Calleth you, cometh I mig alltid att gråta. Inte blev det ju bättre av den orgasmliknande allsångsversionen programmet bjöd på...

Snart tio år gammalt klipp, men likväl tår-framkallande:


Sen jag för flera år sen såg Live Aid-konserten från 80-talet har jag tänkt att om det är nånting som jag musikaliskt sett kan sörja, är det att inte fått se Freddie Mercury o Queen live. Vilken jäkla entertainer. Frågar man mig kan stora namn som Michael Jackson slänga sig i väggen.
O när jag satt o lyssnade o tittade o njöt framför svtplay igår slog det mig att jag har nog sett något live som är så nära Freddie man kan komma.

Ola Salo är en jäkla entertainer. O det gör så ont att höra i inledningen av programmet att ingen förstod budskapet de försökte få fram. Att de ville göra musik som förändrade människor, men ingen förstod. Budskapen är så djupa, men samtidigt så lättförståeliga. O de går fram.
När vi stod framför scenen vid Läckö slott sommaren -07 önskade jag att alla fjortonåringar runtomkring kunde sluta skrika o öppna öronen för vad han pratade om. Det var ju till dom han vände sig i mellan-snacken (när han inte klättrade i ljus-ställningarna), men de lyssnade inte, de bara skrek för att han sa nånting.

Det märks att hans pappa är präst o jag avundas min Nottingham-vän från Växjö som hört honom sjunga i kyrkan. Vilken konstnärssjäl.
Jag önskar att jag kan uppfostra mina barn till sådan frihet att välja o sådana värderingar, som hans föräldrar måste gjort.
Ola Salo måste vara min generations Freddie Mercury.

Sniffat bebis
Igår hade vi bebisbesök från Tammerfors. Eftersom detta möte innebär att två personer vid namn Lauri vistas i samma rum samtidigt väljer jag att benämna gästerna för "mamma" o "pappa", för att om möjligt undvika förvirring.
Så upplyftande det var! Såna möten med bebisar o föräldrar behöver jag för att nån gång komma över tröskeln. Mamma o pappa var där i sin lilla lyckliga bebisbubbla, samtidigt som de slängde lilla tösen mellan sig o oss till höger o vänster. Jag fick intrycket att livet var bättre nu samtidigt som dom inte var överbeskyddande o det inte gjorde nåt om tösen skrek till nån gång emellanåt. Vilket hon sällan gjorde. Snällt barn. Behöver jag också träffa för att komma över tröskeln...
Det hela var väldigt odramatiskt o allt pratades om på ett väldigt neutralt sätt, trots att tösen, som ännu inte fått ett officiellt namn, började livet i kuvös o en vecka på neonatal.

Född ett par dagar efter den svenska lillprinsessan, fem veckor för tidigt o för dagen lättare än vad jag var när jag föddes, pussades o togs hon på till höger o vänster. O jag luktade både en o två gånger. Att bebisar kan lukta så gott!
              

Långsam rapportutveckling
Nu har jag efter att ha jobbat sen i torsdags, två dagar ledigt där tanken är att jag ska färdigställa första inlämningsuppgiften till Jönköping. Det har gått långsamt kan man säga. Först var vi ju i Köpenhamn. Sen pluggade jag till finskaprovet. Sen var vi i Tammerfors. Sen har jag jobbat.
Att jobba mindre till hösten om man ska läsa känns som en självklarhet.
Men dagen kunde iaf börjas på balkongen där solglasögonen också plockades fram från garderoben där de varit i vinterdvala.
    

        

Vet inte hur tydlig jag varit med detta
men imorgon ska jag alltså till ett jobb på ett demensboende i Hagalund, 15 min bort med buss. Jag var där o kollade läget förra veckan, o det tycks väldigt oklart hur länge jag ska stanna o hur mycket jag ska jobba.
"Kan du stanna hela sommaren?"
"Eh, ja"
"Kan du jobba 100%?"
"Ja, det hade jag tänkt"
"Fortsätter du efter sommaren?"
"Menar du att jag får bestämma det själv?"

Så vi får väl se. Imorgon är första arbetsdagen, även om jag ska börja med att "gå bredvid". Lite pirrigt borde det väl va, det var ju några år sen jag gjorde det nu.
Tror tom att jag har min tänkta titel så att säga. Fast det är ergoterapeut man är här. Liksom i Norge o Danmark. Bara Sverige som av nån anledning kallar det arbetsterapeut.

    

Fortsättning följer.