"Maria börjar ju bli intressant!"

Att jag kommer få höra detta.
Jag hade bestämt mig för att socialisera en trappa upp o fastän jag egentligen inte kände för det just då är jag glad att jag gick dit.
1. Det var lördagskväll o jag hade inte kunnat sova ändå
2. "Alla" var där
3. Jag hade ju för fasen skitkul

Helt plötsligt hade klockan blivit nästan halv tre o det kanske var dags att tänka på refrängen när man skulle upp till jobb kl åtta...
Tanja hade fixat bål o annat misstänkt, o det var väl det vi skyllde det mesta på. Det var iaf inte mina egna Keo så det så! Naturligtvis blev det ett antal rundor "jag har aldrig", o jag som har barnasinnet kvar bangar ju aldrig för detta. Dessutom är jag brutalt ärlig o mest skrattar åt mig själv. Vilket tydligen gör mig till en uppskattad deltagare. För det var ju inte så att ämnet rörde att klippa gräsmattan, hacka gurka eller plantera pelargoner direkt...
Som vanligt var jag vid de konstigaste påståendena ganska ensam om o dricka o jag vet inte om det beror på att jag är äldre än de flesta andra, eller för att jag liksom inte bryr mig. Har jag gjort det så har jag ju gjort det.

En kommentar satte sig på hjärnan igår, o det var Linas: "Gud, du är så rolig, Maria. Du är liksom så lugn o så bara det kommer fram en massa sånt här!" (Lina mådde för övrigt inte så bra idag, så jag vet inte på hur stort allvar man ska ta detta...)
Två andra var de som Simon fällde idag under lunchen på hotellet.
"Ja, Maria har väl också varit ung en gång i tiden"
o
"Maria börjar ju bli intressant!"

Herregud, bara för att jag är övermoralisk betyder väl inte det att jag är nunna heller.

Men, som sagt, klockan visade helt plötsligt nästan halv tre o jag tog mig en trappa ner o lyckades somna ganska omgående.
O vi skyller kommentarer, skratt, skoj o allt annat på följande (som vanligt):

Vinet blev firarvin

Lauri hade ringt redan under dagen.
"Hi, I'm at the supermarket, what kind of wine should I get you?"
"I'm sorry?"
"Wine. You said you wanted to get drunk tonight"
Hmm, ja just det... vitt tack.

Så efter alla telefonsamtal o man första gången blivit nervös (som i efterhand). Jag var inte ens riktigt nervös när min telefon ringde, dels för att Lauri redan hade fått ett bra svar, o dels för att Trine lät så lurig när jag svarade. Men sen släppte den eventuella stenen någonstans ifrån, o fastän jag inte riktigt tror att jag var med på vad som just hade hänt, korkade Lauri upp J.P.-flaskan samtidigt som vi spänt hade koll på facebook som, som väntat, exploderade av destinationer och lyckönskningar till höger o vänster.
Han ringde mamma, jag ringde mamma, hans samtal var ganska kort men jag lyckades uppfatta ett grattis, mitt samtal var också ganska kort o jag fick höra att mamma tydligen hade lämnat ett möte o stod o lipade på Ulvesborg.

Jag började inte lipa förrän jag ringde Kristiina en stund senare. Hon hade varit ganska nervös o jag kunde inte låta bli att kolla vad det blev. Hon svarade inte, hon skrek "I GOT PHUKET!!!!" istället o det var nog först då jag blev lite känslosam eftersom det var precis vad hon ville ha o hon var så glad för sig själv o för oss.
Så vi drack ett glas vin före vi gick ut o åt, o det var nog första gången när jag betalat själv som jag inte gick på vad det kostade, utan på vad jag ville ha. Jag betalade alltihop som en liten försenad födelsedagspresent o så gick vi hem o drack mer vin.

O fortsatte på den lediga dagen efter. Vi skulle kanske möjligen dragit oss iväg på den där paraglidingen, men ingen kände för det som vanligt, båda kände bara för att vara hemma, så vi gick inte utanför dörren på hela dagen. En vanlig ledig dag helt enkelt.

Vi tittade på film o drack öl o mer vin (öppnade en flaska till) o Lauri lagade gryta så vi inte ens behövde gå ut o äta.
Namnam.

Så följande blev vårt firande i dagarna två:



Nu är det bara boenden kvar, men känner vi destinationschefen rätt är han inte omöjlig på nåt sätt. Herregud, han ville ju ha dit oss, då ska vi väl kunna bo ihop om vi vill det. Andra kan ju önska om det till höger o vänster. O förra året var ju grejen att de blandade nationaliteter i samma lägenhet så gott det gick, o hallå - vi mixar ju redan så det är ju redan avklarat.

Glada är vi iaf.

Vamos a vivir en Oro verde este invierno!!!!!

Det blev ju riktigt TV-super-drama-gråtande-bra denna gången.
Jag vet inte riktigt hur det gick till, men nu ska vi dit. Tillsammans med en massa andra glada som vi tycker om. På första försöket.
Än så länge bara två som jag inte träffat innan, o än vet vi inte vem närmsta chefen är, men är verkar det bra. Några fler härifrån ska nog till Teneriffa, o flera från teamet förra vintern ska dit.
Jag skulle kunna namedroppa om vilka som ska hit o dit o vilka som är glada över vart de ska, men det säger ju bara mig nånting så jag besparar övriga intressenter detta.

Jag var redan i Protaras när mobilen ringde o Lauri hade redan fått svaret Playa de las Américas, o Trine lät som att hon log lite lurigt i andra änden av luren.
"Ja, du har fått vanlig guide, Tenerife, i vänta... team Playa de las Américas o Los Cristianos".
SCORE!
Tummen upp, kram o så kunde man andas igen. Fast jag hade inte riktigt haft vett att va nervös innan, jag hade som sagt redan formulerat mitt "nej-tack-för-att..."

Så då blir det till att skaffa en sån där trevlig elefant-skylt igen, den var ju ganska mysig...



mmmmm, home, sweet home, vi ses om några månader! (förhoppningsvis inte alltför länge....)
Visa fler inlägg