Så var det vintern...

Destinationerna kom alltså under Kleopatra-strandbesöket under fredagen.
Daphne fick sitt förstahandsval Khao Lak o har varit uppåt sen dess. Man kan väl säga att min reaktion har varit följande:

Fredag:
Arg, gråtig, förbannad. Jag vill inte åka. Jag kommer förstöra en ö som jag älskar. Jag kommer börja tycka illa om personer som har satt mig i den här siuationen, o det vill jag inte. Jag vill inte börja tycka illa om folk, o jag vill inte sluta älska ön.
Hiskeligt dyra telefonsamtal rings för att reda ut vad som gått fel, hur det blivit så här, samtidigt som vi inte har nåt val. Säger vi nej så säger vi nej till ön vi vill till, samtidigt vill jag inte dit på de här premisserna. Jag känner mig inmotad i ett hörn o eftersom det är på engelska man komminicerar är den enda tanken som far i huvuet på engelska: "I feel betrayed, run over and fucked in the ass, and since I'm not a fan of analsex I'm not too happy about it"
Oitti tar det på ett helt annat sätt o försöker muntra upp mig, men det är svårt när jag nästan vill säga nej o jag dessutom går runt på gatorna i Alanya o han sitter på Finlands västkust.
Kan inte somna på kvällen.

Lördag:
Bitterfitta. Hela dagen bitterfitta. När vi lånar facebook på kontoret i Antalya o ser hur många andra som fick vad de ville o fick teamet vi sökte vet kommentarerna inga gränser. "Jaha, ska den förstasäsongaren dit? Jaha, hon fick vad hon sökte? Jaha, jag slår vad om att hon aldrig har satt sin fot på ön förut!" Jag inser att jag kommer mobba ut alla förstasäsongare o göra narr av dem när de inte hittar till hotellen så snart de har landat på ön. Jag vill inte, men jag känner att det är så det kommer gå.
Eftersom jag är jag måste jag ju ha en anledning till saker, o i detta fallet måste jag få veta vad jag gjort fel o varför jag inte förtjänar att få vad jag har sökt. Jag är bitter, bitter, bitter, men jag tackar iaf ja till platsen. Lauri har sagt ja redan på fredagen o var möjligen inte helt säker på att jag skulle säga ja när vi la på efter långa telfonsamtal på fredagskvällen.

Söndag:
Jag tänker ärligt talat inte så mycket på det. Korta stunder är jag arg på det hela, korta stunder kommer det lite jävlaranamma i mig o jag bestämmer mig för att jag ska kicka arslen på resorten o att servicepoängen ska bli högre än de nånsin har varit o att jag ska sälja minst 20 olika utflykter varje välkomstmöte.

När Lauri dessutom ringer på kvällen när vi är framme hemma i min lägenhet o säger att han har tänkt o kommit fram till samma sak. Vi visar dem helt enkelt! O i slutet på säsongen kan vi säga "ha! in your face! det här är vad ni hade kunnat få i Las Américas, men ni ville inte ha det så skyll er själva!"
Dessutom är det fantastiskt fina lägenheter där. Om de inte byter ut dem, det vore ju snyggt. Då skulle jag nog gå tillbaka till bitter igen tror jag. Men fram tills torsdag när Lauri kommer tillbaka, känns det bra just nu. Sen börjar väl timmarna av analyserande o nya planer för vintern.

O det är inget fel på det. Det är egentligen vad vi vill. Litet, ett team på 5 personer, få hotell, större möjlighet o improvisera, komma med idéer, lättare at fixa schemat, lokal atmosfär, lägenheter där vi kan ha ett vanligt liv. Jag ville det bara inte än. Inte så länge folk fortsätter söka tillbaka till ön.
Vi har pratat om det förut, men inte att det skulle bli i år. Men nu är det som det är o vi får helt enkelt kicka skiten ur de andra resorten istället.


O ja just det, det är alltså Los Gigantes på Teneriffas västra kust jag kommer vistas i till vintern. Platsen med de perfekta solnedgångarna eftersom det ligger i helt rätt väderstreck. Undrar hur många kort det kommer bli...

10 kg extra till Mexico?

Detta är vad jag åstadkom
under en semester som startade en lördag och var slut en söndag en vecka senare.



Det var nästan så att jag öppnade en bok en dag, läste ut den nästa dag o började på en ny - som jag sen läste ut nästa dag för att återigen öppna en ny.
Utom den översta. Den påbörjades på buss-stationen i Marmaris vid 05.30-tiden i söndags morse o lästes ut på båten över till Rhodos vid 16.30-tiden samma dag. Men då hade vi hunnit med två McD-besök, stranden o två taxiresor däremellan!
O jag som hade tagit med "en extra". Det slutade med att jag fick sno tre stycken från hotellet.

Tror bestämt att vi får boka övervikt till Mexico. Där ska vi ju va 2 veckor o så är det totalt 24 timmar på ett flygplan också. Hur ska det gå? För att göra det hela mer intressant är ju Oitti ännu värre än mig...

Visa fler inlägg