Hederlig svensk förfest

Det var vad som föregick i vår lägenhet igår kväll.
Vi hade bestämt att vi skulle gå till Faro där drinkarna är dyrare, men också ska vara bra. Dessutom ligger det nere vid Puerto Colón så man behöver inte ta taxi fram o tillbaka.
Vi hade drickaspel o allt möjligt "svenskt" i vardagsrummet samtidigt som curligen stod på i bakgrunden (tror att jag o kanske nån mer var intresserad). Det klassiska jag-har-aldrig började naturligtvis, o eftersom alla vill finna ut roliga saker om varandra, gick mycket ut på vem som hade gjort vad med vilken kollega. O det är ju ingen hemlighet att jag har varit med om del, så jag satt där o drack vin mest hela tiden.

Vidare till Faro där drinkarna kostade 8 euro o jag o Zandra beställde nånting med färska jordgubbar. Vi fick skummad kall mjölk med lite chokladsås i. Milkshake som inte smakade sprit o McDonalds är både godare o billigare. Inte ens mojito kunde de åstakomma. Det fick bli öl om det skulle drickas där.
Hade väl trevligt i trevligt sällskap, men det blev ju inte till klockan sex direkt.
Klev innanför dörren hemma vid tre-tiden o möttes av följande syn:


Lite gullig roomie har jag ju!

När kommer teorierna?

Vi kommer att utrotas av havsfolket.
När kommer den teorin att gå lös i tidningarna? Om det inte redan har börjat...

Nån som ser sambandet? Det har börjat med att späckhuggarna världen över har börjat telepatisera med varandra o systematisk döda sina tränare. På julafton i Loro Parque o så nu på Sea World. Nu heter de helt plötsligt inte späckhuggare i tidningarna - utan mördarvalar, också på svenska.
De har planerat detta länge. De har sett ut den i tränargruppen som de tycker minst om, o liksom provmördat dem. O nu har de börjat lyckas.
De kommer plocka fler o fler tills de helt kommer ta över bassängerna o så småningom kommer en av dem att kliva ur vattnet o sköta kameran o dj:a samtidigt. Vi kommer sitta hypnotiserade i publiken o det är då alla de andra kommer hoppa upp på läktarna o börja kalasa på oss.
De enda överlevande på jorden kommer att vara de i Sahara o Gobi, som är för långt från kallt hav för att de här hemska mördarna som drar över världen som en gräshoppssvärm, ska kunna nå dem. Livet ska endast återstå i Afrika där det tydligen en gång började, o så får de helt enkelt börja om igen med en ny Mosebok.

Hur låter det som ett alternativ till Armageddon?


Eh, behöver jag säga att jag går lite på tomgång? Jag tror jag på nåt sätt är uttråkad. Solen skiner o turisterna är lika märkliga som vanligt. Snön ligger kvar på Teide o vyn är vidunderlig, men jag ser den hela tiden. Biluthyrningsfirman här under börjar högtryckstvätten 07.02 varje morgon o på kvällarna o nätterna springer det klackar i lägenheten bredvid. Folk är ute på ölrunda o bowling o jag sitter fast hemma med servicetelefonen.

Just nu saknar jag Sverige. Eller rättare sagt SVT, snö o bokrean. Jag skulle pulsat fram till dörren mitt i natten för att bläddra bland alla böcker, jag skulle suttit uppe o passat TV:n på nätterna, eller iaf sovit i soffan. Nu sitter jag här o gör upp en lista efter Adlibris bokrea, o letar desperat på internets Expressen efter vad som har hänt i OS, men när jag kommer fram till det har det redan gått för många timmar för att jag ska få den grundinformation jag vill ha. Alltså vem vann? Vilka körde? Hur gick det för andra? Statistik eller vad som helst! Men efter två timmar är det inte intressant längre, då är det mer intressant vad för slags valla som användes eller vem som sagt något halvintressant till något före nåt lopp. Men vem vann då??

Jag fick på ett live-åk på TV:n häromkvällen. Det där silvret på sprintstafetten. O det kändes inte alls som 2006.
Det är vissa saker som jag minns detaljer av. Som att jag, mamma o mormor var på Tornby när Damkronorna helt plötsligt var på väg mot en final. Att guldåket i damernas konståkning var till Nessum Dorma o det finaste jag sett i konståkningssammanhang. Att jag hade långtråkigt innan OS-guldet i ishockey o hade lockat håret lite grann innan jag satt o kramade armstöden i Stefans lägenhet ihop med honom o Gustav under finalen. Att jag försökte anpassa lunchrasterna på US till Anjas åk.
Att jag tyckte så mycket om min praktikplats på neurorehab att jag inte ville gå hem trots att jag var sjuk. De skickade hem mig. Men jag kom nästa dag. De fick säga till mig att nu går du hem o kommer inte förrän på måndag.
Det var den förmiddagen när jag låg nerbäddad under täcket i soffan i min kära 25-kvadratsetta som det första guldet kom på sprintstafetten. O en halvtimme senare kom det andra. Det var då OS 2006 började. Solen sken i Italien o det känns som det var en torsdag.

Nu minns jag ingenting från det här OS:et. O det pågår fortfarande, men jag minns inget o kommer inte minnas något av det. För jag har inget att relatera till.
Jag trodde att detta OS:et skulle bli ett Nagano -98, eftersom det förra var så bra.
Men enligt vad jag kan utläsa av Expressen så är det ju helt ok.


Så, oavsett om vi kommer vi strategiskt mördade av valar eller inte - nästa OS vill jag va med igen.

Egen OS-kommentator

Sitter framför min spanska TV o kommenterar för mig själv.
Herrarnas korta program konståkning.
Jag kan riktigt höra det svenska kommentarerna. När vi var i Finland så tyckte jag så mycket om den svenskpratande kommentatorn så jag hann inte sakna dem, men nu kan jag liksom höra det i bakgrunden.
"Katastrof!", säger Blomqvist efter Brian Jouberts åk, som för övrigt efter sin grupp ligger bara tre placeringar före Adrian Schultheiss - vilket då dessvärre innebar att han gjorde ett väldigt dåligt åk, istället för att svenske representanten gjorde en övermänskligt bra åk.
"Å så härligt han får med hela kroppen", säger Falkenbäck när Johnny Weir LER när han åker på sitt ryska vis, o gör det bra (hamnar på platsen efter Lambiel).

O så sätter jag namn på alla jag ser också, om de har nåt extraordinärt på sig. Oj där kommer han den där italienaren som var likadant klädd i EM - rutig skjorta o snickarbyxor o det enda jag har i huvudet är att han ser ur som Simple Jack o jag hör inne i huvudet "Y-yo-ou m-m-m-make me h-h-happy" när han åker.
Oj där kommer Håkan Hellström. Eller det var visst Tomas Verner.
Plushenko/a leder ju naturligtvis, o jag missade det!

Hade turen att slå på TV:n mitt i upplösningen av finalen också! O som det blev! Det är kul när det inte riktigt helt blir som man har tänkt... fast nog kunde nallebjörnen kommit en plats uppåt så han hade fått en liten peng om halsen...

Visa fler inlägg