80-talsnostalgi

O inte vilken som helst
Har ju inte sett skiten på tjugo år men jag riktigt ryser när jag kan prata med i introt!

This is where the wealthy and the powerful rule
It's her world
A world apart from mine
Her name is Catherine
From the moment I saw her she captured my heart
Her beauty, her warmth and her courage
I knew then as I know now that she would change my life
For ever

He comes from a secret place far below the city streets
Hiding his face from strangers
Safe from hate and harm
He brought me there to safe my life
And now wherever I go he's with me in spirit
For we have a bond stronger than friendship or love
And although we can not be together
We will never ever be apart.

Det var ju hundra år sen o jag var ju bara - vad? - fem? Säkerligen hade jag påhittade egenuppfunna engelska ord som vanligt.
O det är ju ungefär lika spännande o dramatiskt som teletubbies, men man ler ju konstant. Det är ju så jäkla dåligt! Men ändå så bra!

Har nu alltså köpt med volym 1 till Teneriffa, o man får väl försöka få tag i volym 2 att ta med till sommaren, om jag hunnit igenom hela första tills dess. Mmmm, egenmys!


Jag hade en världskarta i mitt rum när jag var liten. Jag hade satt ett stort kryss på New York med bläckpenna. O sen ett ännu större med en röd penna. O så ett ännu större med en svart penna över det. Bara för att det inte skulle finnas några tvivel om vad det var för ställe.
New York.
Där Vincent bodde!

Jag osäkrar mitt vapen

o lättar på gomseglet

Nu kör vi:
Vad är det här för jäkla skit? Det övergår totalt mitt förstånd. Det är ju som om Kitty skulle börja läsas av 20-åringar, 30-åringar, 40-åringar o hur länge man nu håller på. Jag vet inte om jag ska fortsätta skylla på Sörängen eller sunt förnuft. Men jag tror inte att jag skulle uppskatta Kitty nu som "vuxen". Inte heller de som jag vill minnas hette Du&Jag o man fick gåshud av att de på sidan 97 såg varandra djupt i ögonen o på sidan 124 tom pussades. Wow! Tror faktiskt inte att jag skulle uppskatta Danielle Steel heller längre.
Så varför ska jag då slösa tid på detta? Nu är det ju lite mer invecklat än att det kommer en ny tjej till en high school o killen som ingen kan få blir intresserad av just henne. Eller vänta, det är ju typ det det handlar om...

Jag vet inte om jag ska skylla på originalförfattaren eller översättaren, kanske skulle jag vara lite nådigare om jag läst den på engelska. Men att börja prata högt med böcker brukar för min del innebära att de inte är bra, speciellt inte när den efterföljande aktiviteten är att pusta o stöna o slänga boken i golvet. Hur dumt får det bli??

Okej, jag fattar handlingen. Kul grej. Det försvårar ju saken lite att han när som helst kan äta upp henne. Ja, alltså inte som Jackie Collins menar med "äta upp"... Men jag tycker det är så synd att ha en bra grundgrej o så kasta bort den.
Som Cecelia Ahern o PS. I love you. Boken var skit på svenska, men grundmanuset var bra för att göra en bra Bridget Jones-aktig film. O vad händer? Det enda skrattmysiga med den filmen var ju Gerrard Butlers irlänska dialekt. Hollywood sumpar chansen att göra en bra film.
Dessutom är hennes böcker mycket bättre på engelska.
Alltså ett annat typexempel på något som enligt mig har haft en bra grund o sen commerce-snabb-producerats dåligt.

Kanske är det översättningen som har gjorts med blåslampa i baken o det har gått åt pipsvängen i detta vampyrfallet.
Men det är ju fortfarande mattelektioner o uppsatser o bilar på high school-parkeringar på Grease-vis. Balklänningar o matsalar o intresserade killar o blääääääää. Jag vet inte hur man skulle kunna få detta på ett intressant sätt, o jag antar att hon har försökt så gott hon kan, men efter att man fått konstaterat att det var en vampyr det var fråga om, o hur han levde o vad han åt, så fanns det liksom ingen anledning att fortsätta läsa. Jag skulle bara blivit förbannad över det uselt banala språket o kastat boken till höger o vänster efter varannan sida.
Jag tom snabb-bläddrade lite för att se om det skulle bli bättre eller intressantare. Men det verkade hålla samma låga klass som det jag redan tagit mig igenom.

Så efter kapitel 9, sidan 167, plockade jag ur bokmärket o tackade för mig. Hade det varit min egenägda bok hade den blivit utmärkt bastuved.

O säg inte att jag inte provade. Man ska ge en bok 100 sidor o det gjorde jag. Tom den där jäkla Shantaram hade ju bättre språk, även om den var vansinnigt tråkig.

Nästa bok jag tar upp har jag haft öppen ungefär en halv dag o kommit längre i, just pga av att jag inte kan lägga ner den. Något jag hoppades skulle vara fallet med vampyrerna, o jag såg mig själv sitta uppkurad i en läsfåtölj vid de öppna spisarna i Kristinestad, o behöva tvinga mig upp från sidorna när Lambiel skulle åka skridskor. Det var inte alls svårt att titta upp, inte när alla de andra 15 åkte heller.

Men nu är det som det ska vara i litteraturens värld.

Gud välsigne Kajsa Ingemarsson!

Sommaransökningar

Då var det dags igen
Ansökningar till sommaren ska in o nu är det gjort. För än hänger vi väl med :)

1. Rom
2. Rhodos
3. Samos

Så blev det denna gången. Mallorca hade ju inte de teamen som var lovat, så vi fick tyvärr välja bort det.
Vad det verkligen blir får vi tydligen veta runt 8 mars...
Visa fler inlägg