Hvor mange är ni i bussen?

I fredags körde jag min första utflykt på över ett år.
Eller ja, jag körde ju en stackars kamel-tur i somras en gång, men det räknas inte riktigt. O i vinter har det aldrig varit så många bussar på nånting så att jag jag behövt köra nånting.
Men i fredags stod det på schemat. Det var grekisk afton som skulle köras o jag hade en skandinavisk buss med studerande guider, vilket jag inte var särskilt förtjust i när det är första gången man kör den o folk sitter o tyst studerar vad man gör o säger. Men det gick bra o folk verkade ha trevligt, förutom att de bytte lite bussar här o var innan vi åkte hem men till slut kom alla i vart fall hem.

Efter detta hade jag en ledig dag där jag låg kvar medan Lauri åkte till flygplatsen på lördag morgon, o så tittade jag på DVD-skivan jag har fått med posten.
När jag öppnade kuvertet fattade jag först inte alls vad det var fråga om, men när det sen stod att det var från "mamma" o "lillasyster" tänkte jag omedelbums Vad är det Moa nu har gjort, vad är det Moa nu har gjort? Men så kopplade synapserna o jag tänkte Revyn! Revyn! Revyn!
Eftersom det bara är jag på den här ön som kan uppskatta detta (inget ont menat!) får jag helt enkelt anpassa mig till att titta på det när Lauris dator inte används. Filmen funkar av nån anledning inte på min, men det funkar perfekt på Lauris, den stannar inte till en enda gång. O jag sitter med jordgubbar i sängen o skrattar högt. O det är i ärlighetens namn lite frustrerande att man inte kan dela det med nån här. För även om nån fattar svenskan o dialekten så fattar ju ingen skämten. Knappt att jag gör det heller ibland, men det är till mitt försvar inte skämt som gäller min hemstad, det är skämt som gäller typ Anka-personerna. Jag vet inte hur nån låter eller vad nån säger eller hur det ska va.
Men det är så man viker sig dubbel ändå.

**************************************************

Har just insett att det igår var Mors dag o jag var för upptagen på flygplatsen för att inse detta. Jag har alltså inte ringt hem eller ens skickat sms eller nånting. O kommer såklart gå med dåligt samvete resten av sommaren för detta.
Mamma - jag ber om djupaste ursäkt o ska omedelbart upp på mitt rum o skicka iväg ett grattis-sms!

Avspark för sommarsäsongen 2010

Det som kallas att kicka off
det var det vi gjorde igår. Detta kan va allt mellan himmel o jord, o igår var det mest jord tror jag - eller vatten för de flesta.
Jag fattar överraskningsmomentet, men hade man vetat en vecka tidigare att man skulle bada hade man ju kunnat planera det o varit med, men nu fick man hålla sig på land. Är ju inte den som drar sig för att hoppa i medelhavet annars menar jag.

Vi blev hämtade med buss från kontoret o körda ut till Kalitheas källor där vi fick introduktion för att dyka o sen fick frivilliga som klarade hälso-testet ta på sig grod-dräkt o dyka ner på 4-5 meter.


Vi andra blev kvar uppe i solen o duktig som jag blivit drämde jag på solkräm så att det stod härliga till o är idag inte det minsta bränd.


Inte särskilt fördelaktig bild insåg jag, men man ser ju ut som man ser ut, o dessutom satt linnet på kvällen lösare än det gjorde sist jag hade det. Det ska va tajt, men det hängde. Så är det att inte ha kök. Jag äter inte. Dvs. småäter då inte heller. Men det är synd på ett snyggt linne...

Efter dyken blev vi kvar i solen ett tag med lite dricka o chips, innan vi drog oss mot buss igen för att ta oss upp mot bergen på västra sidan. Där uppe blev vi mötta av en grek-svensk som visade oss runt på sin ekologiska farm o bjöd på en gåtur genom en skog som påminde om nånting mellan Öhns gård o vandringen mellan stugan o bryggan för midsommarstångsresningen. Urmysigt tyckte jag.
När vi kom ut på andra sidan o fram till farmen tänkte jag på en gång: Är det så här det ser ut i Italien? Typ Toscana?


Vi blev bjudna på mat o vin i form av grekisk sallad o de där köttbullarna o senare god köttgryta o KAFFE. VANLIGT KAFFE med MJÖLK i. O dessutom lyckades jag snika mig till en bit av en bär-cheesecake. O det var bland det godaste jag smakat i cheesecake-väg.
Efter maten sätter vi oss nöjda på bussen igen för färd mot Rhodos stad. O det första jag o Lauri säger i mun på varandra när vi kliver på bussen är: "Är det så här det ser ut i Toscana, tror du?"
Man fick en timmes mellanrum för att göra sig lite presentabel o sen var det lite mingelbjudning på första plan o sen fick vi en snutt av semin i Eurovision samtidigt som vi fick kvällens första drink i form av en strawberry margarita.

Vi gick sen bort bargatan i samlad trupp för ett första gemensamt stopp där jag fick min första white russain på jag vet inte hur länge, o det var namnam det. Sen splittrades vi lite grann medan vi sprang där mellan alla möjliga ställena o låg till slut i sängen redan kl 3, duschad o klar.



*******************

Idag har alla haft sovmorgon o jag har varit helledig så när Lauri gick till jobbet drog jag ut på shoppingstråt.



O jag hittade den äntligen!! Ser redan fram emot att få prova den om ett par timmar!

                                    

I natt hade jag det mysigt

Jag vaknade lite då o då
vilket ju inte är optimalt, men det var mysigt. Det åskade o blixtrade utanför fönstret o det hördes hur det var elektriskt i luften. Jag låg o blundade i nån halvslummer men märkte ändå hur hela rummet lystes upp när blixten slog till. Dessutom låg jag tyst o räknade till mullret med den enda tanken i huvudet att jag kanske borde gå in till mitt rum o dra ur sladdarna... praktisk som man är...

Det blinkade o dundrade några gånger o så hörde man hur elektriciteten släppte när ett hällregn följde på allt det dramatiska. Det smattrade ett tag o nästa gång jag vaknade var det alldeles tyst. Ljust var det också, o eftersom jag inte har hittat nån skygglapp än trots ivrigt letande, drog jag en byxben över huvudet, som jag numera brukar göra på morgonen om jag inte anser mig klar att vakna än.

Det är min nya morgonrutin: vakna av att det är ljust, dra ett svart joggingbyxben över huvudet o förhoppningsvis somna om en stund, för att när alarmet ringer (eller snarare börjar mumla eftersom jag sen den goda idén att använda en walkman-mobil bara har "mjuka" starter på dagen, i nuläget Eva Dahlgrens När en vild rörd ros slår ut) kliva upp - möjligen snooza en gång - o meddela att Vi ses på kontoret, gå in till mig o slå på datorn som först ska spela Guns N' Roses' Sweet child o' mine medan jag fixar mig i badrummet o sedan El Canto del Loco's Volverá medan jag packar väskan o tar på uniformen o sen är klar.
Guns N' Roses för att det påminner mig om spelningarna på In&Out i Las Américas, o El Canto del Loco för att om det är det sista jag hör innan jag går hemifrån är det väldigt goda chanser att jag ska vara på bra humör på kontoret.

Ikväll är det för övrigt Soundchaser på In&Out - Tribute to Metallica. Inte för att jag är världens största Metallica-fan, men jag hade nog varit i extas ändå.

Igår satt vi o kollade vad det var vi skulle jobba med till vintern (vi förutsätter att vi är där) o vad det stod om hotellen o hur pass det stämde o om vi tyckte att det skulle ändras nånting. Samtidigt som vi för kul tittade på hotell i Mexico för semester i januari.
O frågan kom ju då när vi sitter två stycken med varsin dator o tittar på hotell på Teneriffa "vad är det som är så speciellt med det? varför trivs ni där?"
O jag vet verkligen inte. Jag kan inte svara på det. Lauri svarade likadant. Alltså, det är inte tropiskt varmt, det finns finare stränder här i världen (även om de är fina de som finns), det regnar lite då o då, att sälja utflykter på destinationen är inte det lättaste, det finns ett högt berg i mitten o sydsidan är ju ganska turistisk. Det låter egentligen inte så lockande, men vad gör man?
Oavsett hur många fler gånger jag kommer till Teide i mitt liv, kommer de där 3718 metrarna alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta - hur dramatiskt o religiöst det än låter.

Visa fler inlägg