Kan ju inte låta bli

Nu när man kan följa hela kalaset.
Bara Thomson-hotellet på Mallorca visar semifinalerna bara. Annars är det väl inte helt otroligt att nån bar nånstans visar det hela.

Eurovision Song Contest 2012 - Semi 1

Montenegro 1, kommentar: jag fattar inte...

Island - 4, kommentar: Evanescense går hem hos mig

Grekland - 3, kommentar: obetydlig pop med pinsam troschock

Lettland - 2, kommentar: takt finns, men den är bara dålig

Albanien - 0, kommentar: är det slut snart??

Rumänien - 3, kommentar: obetydlig pop igen, dvs sånt som ska finnas med, men det fastnar inte

Schweiz - 4, kommentar: jag hade helt klart köpt skivan

Belgien - 2, kommentar: hade den stannat som ballad hade det kanske funkat

Finland - 4, kommentar: i början hade jag svårt för det finlandssvenska i detta sammanhanget, men sista gången jag hörde den ryste jag, texten är så fin. lite Irland á la mitten av 90-talet

Israel - 1, kommentar: får panik på refrängen

San Marino - 1, kommentar: hade kanske funkat som Spice Girls på 90-talet, nu är det bara pinsamt

Cypern - 3, kommentar: obetydlig pop igen, med urkass video

Danmark - 4, kommentar: jag gillar "riktig" musik, men å andra sidan, om den här går vidare tycker jag att Anna Bergendahl också skulle ha gjort det

Ryssland - minus tvåhundrafemtielva, kommentar: jag har inte tillräckligt med skämskuddar!!

Ungern - 2, kommentar: pessepaus punkt nu

Österrike - 0, kommentar: seriöst???

Moldavien - 1, kommentar: nej, bara nej

Irland - 4, kommentar: bättre än förra året, o även om jag först tänkte sätta 3 eftersom det egentligen inte är nåt nytt, blir jag så satans glad

Från måndag till måndag

Första veckan på jobbet
Jag kände väl ungefär efter halva första dagen dels att det finns en anledning till att jag utbildade mig o inte hamnade nånstans som uska, o dels att jag minns varför jag föredrog hemtjänsten framför avdelning. Man kommer aldrig ifrån avdelningen o man (jag) kan inte slappna av någon gång under arbetstimmarna. Matpaus existerar inte o hinner man äta gör man det på avdelningen.
På hemvården kom man liksom därifrån o man kunde ha sin middagsrast. O på en rehabenhet kan man planera träning o utvärdering o följa upp journaler.

Men just nu finns inget mer passande. Språkmässigt o planeringsmässigt. De vet att jag studerar o jag har inga problem att ta mina turer till Sverige, eller att för den delen gå ner i tid till hösten. Jag ska jobba 100% över sommaren o sen när terminen börjar har jag tänkt gå ner till 80 eller 75. Nemas problemas. Man vet ju liksom inte hur många arbetsplatser som skulle ha okejat det med en gång bara sådär.

Med andra ord står det inte sommarvikariat på mina papper. Det står "tills vidare". Så lätt var det. Bra för kommande bankmöten om lägenhetsköp...

En besvikelse var dock att jag väntade mig lite mörka mysiga mornar när man är uppe strax efter kl 6. Inte då.
    
Förra måndagen var solen redan uppe o nu en vecka senare är det ännu ljusare. Usch. Jag tror att jag kommer få motsatt höstdepression här. Ljusterapi my ass. Mörkerterapi är vad jag behöver.

Freddie Mercury
Såg i VB i lördags att ett mycket intressant program skulle visas på kvällen, o efter påminnelse av mamma på kvällen, letade jag upp det på svtplay senare. Igår satt jag o log i en timme. O av nån andelning som jag ännu inte kommit underfund med, får Calleth you, cometh I mig alltid att gråta. Inte blev det ju bättre av den orgasmliknande allsångsversionen programmet bjöd på...

Snart tio år gammalt klipp, men likväl tår-framkallande:


Sen jag för flera år sen såg Live Aid-konserten från 80-talet har jag tänkt att om det är nånting som jag musikaliskt sett kan sörja, är det att inte fått se Freddie Mercury o Queen live. Vilken jäkla entertainer. Frågar man mig kan stora namn som Michael Jackson slänga sig i väggen.
O när jag satt o lyssnade o tittade o njöt framför svtplay igår slog det mig att jag har nog sett något live som är så nära Freddie man kan komma.

Ola Salo är en jäkla entertainer. O det gör så ont att höra i inledningen av programmet att ingen förstod budskapet de försökte få fram. Att de ville göra musik som förändrade människor, men ingen förstod. Budskapen är så djupa, men samtidigt så lättförståeliga. O de går fram.
När vi stod framför scenen vid Läckö slott sommaren -07 önskade jag att alla fjortonåringar runtomkring kunde sluta skrika o öppna öronen för vad han pratade om. Det var ju till dom han vände sig i mellan-snacken (när han inte klättrade i ljus-ställningarna), men de lyssnade inte, de bara skrek för att han sa nånting.

Det märks att hans pappa är präst o jag avundas min Nottingham-vän från Växjö som hört honom sjunga i kyrkan. Vilken konstnärssjäl.
Jag önskar att jag kan uppfostra mina barn till sådan frihet att välja o sådana värderingar, som hans föräldrar måste gjort.
Ola Salo måste vara min generations Freddie Mercury.

Sniffat bebis
Igår hade vi bebisbesök från Tammerfors. Eftersom detta möte innebär att två personer vid namn Lauri vistas i samma rum samtidigt väljer jag att benämna gästerna för "mamma" o "pappa", för att om möjligt undvika förvirring.
Så upplyftande det var! Såna möten med bebisar o föräldrar behöver jag för att nån gång komma över tröskeln. Mamma o pappa var där i sin lilla lyckliga bebisbubbla, samtidigt som de slängde lilla tösen mellan sig o oss till höger o vänster. Jag fick intrycket att livet var bättre nu samtidigt som dom inte var överbeskyddande o det inte gjorde nåt om tösen skrek till nån gång emellanåt. Vilket hon sällan gjorde. Snällt barn. Behöver jag också träffa för att komma över tröskeln...
Det hela var väldigt odramatiskt o allt pratades om på ett väldigt neutralt sätt, trots att tösen, som ännu inte fått ett officiellt namn, började livet i kuvös o en vecka på neonatal.

Född ett par dagar efter den svenska lillprinsessan, fem veckor för tidigt o för dagen lättare än vad jag var när jag föddes, pussades o togs hon på till höger o vänster. O jag luktade både en o två gånger. Att bebisar kan lukta så gott!
              

Långsam rapportutveckling
Nu har jag efter att ha jobbat sen i torsdags, två dagar ledigt där tanken är att jag ska färdigställa första inlämningsuppgiften till Jönköping. Det har gått långsamt kan man säga. Först var vi ju i Köpenhamn. Sen pluggade jag till finskaprovet. Sen var vi i Tammerfors. Sen har jag jobbat.
Att jobba mindre till hösten om man ska läsa känns som en självklarhet.
Men dagen kunde iaf börjas på balkongen där solglasögonen också plockades fram från garderoben där de varit i vinterdvala.
    
Visa fler inlägg