Varning för rasism

Ursäkta, men nu ska jag låta rasistisk ett par minuter.
Fråga nummer ett:
VEM FAN ÄR DEN ITALIENSKE NEGERN????
 
Fråga nummer två:
Hur jävla urkorkad kan fanskapet va??
 
Som jag har suttit de senaste två kvällarna o hatat, skrattat elakt när Portugals nr 7 missar mål o nu senast hoppats att denne nye idiot skulle tjata sig till ett rött kort eller strippa en gång till under samma match.
Visst, det finns fotbollsspelare som beter sig lite märkligt o som t.o.m jag kan tycka är lite coola för det, men den här är ju bara intelligensbefriad.
Jag är fullt övertygad om att jag kan räkna hans hjärnceller på en hand.
Om man inte räknar med tummen. Eller lillfingret.
Eller fingrarna däremellan.
 
Så nu ser jag fram emot följande på söndag:
- negern tjatar sig till ett rött kort
- inget jäkla straffdrama!!!!
- Torres gör hattrick - men framför allt får han SPELA (denne underbara lilla pojke som är en fröjd att titta på, "här springer jag o gör lite mål o stör målvakten lite, trallalaa")
- ytterligare tre italienska divor får rött kort för filmning
 
I takt med att min hatlista växer tycks det vara upplagt för en trevlig söndagkväll i mitt tycke!
 
                         

Sommarprat

Nu måste jag bli av med salter igen.
Sitter här med tårar i ögonen efter att ha avslutat Anja Pärsons sommarprat. Jag behöver antagligen titta lite på Pocahontas o lipa av mig, men jag tyckte det var så fint.
O inte helt främmande, det var väl det som var grejen.
 
Det där med att man inte är beredd när det väl träffar en, att bli rädd när det väl händer, att bestämma att gemensamt bestämma sig för något som man redan vet svaret på, att ta beslut som redan inom en är tagna, att inse att sagan inte blev fullt som man tänkt sig men att man har allt man önskat sig o lite till.
O känslan av att kunna göra vad man vill med sina spikar i väggarna.
 
2008 hade jag ingen aning om vad som var på väg att träffa mig.
O vad som genom ett doftmoln av Hugo Boss, second hand-bokhandlar, Los Cristianos-gränder o bilköring på smala strandpromenader skulle ge mig allt jag önskat mig o lite till.
 
     
     (lägenheten i Las Américas, februari 2009)
 
Så kan det gå här i världen.
 
     
     (Plaza Mayor, Madrid, april 2011)

Hyvää Juhannusta!

Drömvärld.
En tyst sådan. Lugn o ro i flera dagar. Gud så gott.
Vi åkte redan på fredagseftermiddagen o var framme i Kristinestad på kvällen, lagom för varm bastu o mat.
 
     
 
Trevlig kväll var det också där jag med hjälp av lite vin o annat gott kände att jag kunde delta riktigt bra i samtalen vid bordet. 
 
O sen hände just det som man önskat skulle hända den här helgen.
Ingenting.
Från fredag till måndag har det varit bastu, mat, bokläsning o dopp i havet. Så fantastiskt skönt. Tre bastukvällar av tre möjliga, man börjar lära sig (tredje dagen på raken var dessutom MIN idé...)!
 
I söndags satt vi under soldis på terassen i flera timmar o läste ut böcker, vilket resulterade i diverse intressanta brännor till på kvällen...
     
 
För övrigt det smartaste jag gjort runt midsommar vad gäller trafik: köra senare på fredagseftermiddagen o tillbaka på måndagen.
Nu gör man inte annat än att längta tillbaka till semesterveckan i augusti, trots att sommaren då lider mot sitt slut o trots att jag inte fått ledigheten på papper än. Men vi bara SKA dit! 
 
Visa fler inlägg