Blink blink blink

Såhär kände jag mig
när jag cyklade hem från jobbet ikväll. Jag är fri! Jag är fri!

                     

Jag har fått långledigt utan att be om det. En helg ledig känns som ren lyx o tre dagar på raken känns som semester! Wihi! Än sen att man ska plugga minst en av dem - troligen flera? Det skiner jag i just nu.

O vilken fin cykeltur det var. Ingen vind som störde, färsk gräslukt, blommor, blader o en sol som kastade skuggor o började gå ner nånstans åt Åbo-hållet.
Då är tidiga sommaren riktigt fin o jag är återigen tacksam för att jag bor här uppe i Norden o kan uppleva den!

Lööv-nörd

Trodde jag var ensam om att va kär-o-söt-fjantig
I vårt hushåll är det fortfarande så att den som går först på morgonen säger hejdå o ger den andre en puss. Detta innebär vanligen att den andre ligger i sängen o sluddrar nånting tillbaka.
Igår jobbade jag kväll o vaknade efter att Lauri hade gått till jobbet. Klockan var bara 7.30 men jag var klarvaken med känslan av att jag inte fått något hejdå o puss innan han gick. Fast jag mindes att jag hört honom stänga sovrumsdörren.

Det är ju egentligen inget problem, men jag vet ju med mig att jag kommer undra om jag har sparkat honom i sömnen eller nåt sånt, hela dagen tills jag kommer hem på kvällen. Så det är lika bra att skicka ett meddelande o fråga för säkerhets skull om jag har gjort nåt.
Får ett svar tillbaka att jag inte har sparkat honom i sömnen o att han kom på att han inte sagt hejdå när han stod i hissen på morgonen.

När jag kom hem på kvällen stod makkarakeitto o puttrade på spisen o jag fick kram o puss. Han hade grunnat på det på morgonen o tänkte skicka ett sms om att han hade glömt det, men tänkte att jag väl sov o ville inte väcka mig.

Det är till att va söta...

                    

Mallorca-vecka

Allting klaffade på vägen.
Vi parkerade bilen på långtidsparkering, blåsigt o mulet var det, o så gick det buss till terminalen bara man tryckte på en knapp. Så fort vi satt oss i planet börjar en dörr gnissla o slutar inte förrän efter vi har landat. Kommentaren från Lauri är snabb o han vet ju redan att jag håller med. "Finnmatkat - vi garanterar dig ett skrikande barn inom fyra stolsrader!". Jo tack, jag spelade Duvemåla på högsta volym så fort man fick starta iPoden. O jag lovar, det där skriket lät precis som en dåligt oljad gammal dörr.

Hur som haver kommer vi smidigt till buss o hotell o min tidsgissning stämmer nästan på minuten när vi checkar in vid midnatt. Restaurangen har öppet för oss, men vi tar vår vattenflaska o tidigare gjorda smörgåsar o sätter oss på balkongen istället. Dock sparade vi vårt välkomstvin som väntade på oss, till senare under veckan.


Lördagen var mulen till en början, men det gjorde ingenting. Varmt o skönt var det ju o vi gick en promenad runt området, för att sedan bli uppmötta av Jesse som tog med oss på pub o senare mat på kvällen. Då hade solen tittat fram också.
Vi satt o pratade skit o drack öl mellan kl tre o nio eller nåt sånt o när vi satt i taxin hem på kvällen ville jag nästan gråta. Det är så mysigt att sitta sådär vi tre.
     

Söndagen var det marknad i gamla stan o Lauri följde med utan protester. Kanske för att jag nämnt detta i veckor o förberett honom...? För det är ju Indien o då är det inte ens högsäsong. Men då kan man säga att man har varit där iaf, o mysigt är det ju i gränderna.
           

På kvällen var det middag igen o senare hamnade vi på en pub dit vi gick tillbaka två gånger för att titta på eurovision-semisarna, o spelade kort i flera timmar. Tiden bara liksom flög igen, o när vi skulle hem hade det börjat regna o som enda gästerna kvar på puben fick vi specialservice o taxi ringdes efter åt oss så att vi bara behövde gå (springa) runt hörnet.
     

Regnet fortsatte under måndagen, men vad gjorde det? Vi hade ju böcker med oss! Heldag med All Inclusive blev det också.

Tisdagen var det utflykt. Vi skulle ha bokat en bil hade vi bestämt. En dag till Palma o en dag till Soller. Detta löste Jesse enkelt genom att säga att parkering i Palma är omöjligt - ta bussen, samt att den dagen vi tänkte dra till Soller med bil var han ledig o erbjöd sig att ta med sin bil istället. Bästa dealen på länge! Gratis o gott sällskap, kan inte bli bättre!
Sagt o gjort. 5,45€ med buss till Palma kan man ju överleva. Dessutom kom man man ju direkt till centrum o smågatorna. Rekommenderas!

Jag hade som mål två saker: katedralen o en tapasbar. Plus vandring i gränderna. O jag fick alltihopa som i en ask.
Det första vi gjorde när vi kom fram var att skaffa karta. Nog för att det var skyltat till både det ena o det andra, men nog använde vi den där kartan iaf!

Första stoppet var katedralen som jag faktiskt föredrog från utsidan. Den såg mycket mer imponerande ut utifrån än inifrån. Det var väl fint o så där inne, men ljuset från Notre Dame är finare o Santa Maria del Mar i Barcelona var på nåt sätt häftigare. Där inne gick vi väl i säkert en halvtimme eller mera, medan här inne i La Seu var vi klara på typ tio minuter. Det kändes lite litet o nytt på nåt sätt. Katedraler ska väl va gamla o stora...
                    



Däremot satte vi oss ner på kafét med bästa utsikten i Palma (borde vara så!) med varsin öl efteråt.


Vidare strövade vi så längs strandpromenaden o så in i gränderna i jakt på lunch. O hittade precis vad jag hade tänkt mig. Ett litet tapasställe när man klev nedåt för att komma in o där vi tog varsin meny med tapasrätter o provade två olika viner till det hela. Namnam!
     

På kvällen var det ju då första semin i Eurovision o vi gick tillbaka till puben där vi hade spelat kort tidigare för att titta på detta spektakel. Ingen sörjde att Finland inte gick vidare, men jag övertygade sällskapet om att Schweiz borde gått till final.

De kommande 36 timmarna är ett litet töcken då jag efter tre år i Spanien, Grekland, Mexico o allt vad det nu är, lyckas dra på mig e-coli-bakterie på en sketen semestervecka. Vilket i praktiken innebär att det är Lauri som vid sju på morgonen säger att "nu får du sluta martyra dig, nu ringer jag läkare", varpå man får den berömda sydeuropeiska speed-behandlingen med spruta o medicinkur att äta i fem dagar istället för de nordiska fjorton dagarna.

Jag vaknade på torsdagsmorgonen som från de döda o var så tacksam att solen fortfarande lyste o att det fortfarande var fint väder. Vi gick ner till poolen en stund o sen åkte Lauri på hotellvisning med Jesse, o jag gick o badade i havet.
                    
På eftermiddagen kom de o hämtade mig o jag följde med en tur till Pollensa. Så mysigt ställe! Lunch på strandpromenaden o så körde vi en tur upp mot Formentor där vi passerade en grann utsiktspost o vägarna påminde om skogen o kurvorna mellan Teide o Puerto, vilken jag gissar fick samtliga tre bilpassagerare att känna sig lite hemma.
                     

Torsdag kväll innebar Semi nummer två o vi gick tillbaka till samma pub för att hålla koll igen. Bartendern frågade hur jag mådde eftersom jag började må dåligt när vi gick därifrån i tisdags o så stod båda mina tappra riddare o försökte ställa in TV:n så att vi kunde titta på BBC som sände kalaset. Så omhändertagen man kan känna sig.

O så var det fredag, vilket innebar att vår buss gick kl åtta på kvällen o vi hade hela dagen på oss. Förstår inte folk som klagar på att åka hem med kvällsflyg...
Pollhäng i skuggan hela dagen, med pauser för att gå till All Inclusive-restaurangen. Dumt att klaga.

Landade kl 04.15 lokal tid o var till en början ganska pigga när vi var klara att lägga oss kl 6. Men det löste sig o vi sov till efter middagen. O så var det bara att ta tag i upp-packning o taxfreepåsarna!



En studie i idioti - även kallad turism
När vi kommer till flygplatsen finns ju numera den smidiga förincheckningen. Som givetvis används. Eller ja. Det är vi som använder den. Plus tre andra. Resten står i en kilometerlång incheckningskö o min tro på mänskligheter sjunker igen. Varför? För att låna Lauris uttryck - it hurts my brain!

Nästa exempel är hotellet vi bor på. Brittiskt pensionärsdagis där man måste ta hissen mellan första o andra plan eftersom man går med krycka, har andningsproblem eller hörapparat. Dessutom är det ju fasen inte konstigt att britternas BMI ser ut som det gör! Nog för att de äter som de gör hemma, men när man åker på semester ska man väl ändå prova lite kul mat?
Inte då! Man ska äta pommes frites o gravy sauce (när det finns Diana alldeles bredvid - hallå!!) o efterrätter som ser ut som något som just kommit från en fettsugning (fast något färggladare). Herregud...
Men det stora plusset var givetvis att det inte var skrik o barn i närheten o det var tyst o lungt på kvällarna.

När vi landar är klockan fyra på morgonen o man är lite yrvaken, vilket gör att man gör det värsta misstaget. Man följer efter turistströmmen. O här kommer det roliga. Finnarna vet tydligen inte om att det finns två terminaler på Vantaa. Hade jag varit vaken hade jag insett att vi gick nedför trappan till terminal 1 när vi i själva verket checkat in på terminal 2. Men så pass vaken var man inte. Man läser inte ens skyltarna med flygbolagen, man följer bara strömmen eftersom man nånstans just då litar på att den som går först faktiskt läst på skyltarna.
Inte då.
Hela lämmeltåget får bli insläppta bakvägen till korrekt terminal. Inga större problem egentligen, men jag kan inte låta blir att tänka hur korkade turister kan va. Snacka om att lämna hjärnan hemma i hallen o inte plocka upp den förrän man kommer över tröskeln igen.
Pust!

Ja se dessa turister...
          

Visa fler inlägg