Uppsnappat från Sverige

Hen
Vet inte exakt hur många år det här begreppet har på nacken, men ärligt talat. Ett omklädningsrum för "hen"? Jag vet inte ens vad det betyder. Ok, just anledningen här verkar vara dom som är födda i fel kropp o liknande, vilket gör att jag accepterar det (eftersom jag tror att det finns dom som faktiskt är födda som fel kön). Men med detta "nya" begrepp tycks jantelagen anta nya proportioner. Och inte ens jag, som har synnerliga problem med folk som tror dom är för bättre än nån annan, anser att detta ord verkar logiskt.

 

Kom till Finland o prova vetja! Här finns inget "han" eller "hon", här finns bara "hän". O det är obeskrivligt frustrerande att inte veta exakt vem man avser mitt i en mening. Om man pratar om någons bror o syster o plötsligt säger att "hän" bor i Kotka o har en undulat, hur vet man då om det är brodern eller systern?

Tänk er för lite grann innan ni uppfinner onödiga ord, pliiis.

 

Enda gången jag accepterar en fördel med detta "hän" är om man träffar på en barnvagn på stan.
"Å, vilken liten gulligull, vad heter han?"
"Lisa"
Vid ett sånt tillfälle skulle det ju faktiskt innebära att vad man än egentligen trodde det lilla knytet hade mellan benen, skulle man ju inte såra den stolta föräldern.
I övrigt: frustrerande o krångligt begrepp.

 

Sjukvården
Har suttit i tre dagar o gått igenom gamla lokaltidningar för dom senaste månaderna o kommit fram till två saker. För det första, har pappa varit på ett möte? MÖTE? Med andra folk närvarande? Eller vet han inte om att han är invald i en grupp på Ulvesborg?

 

För det andra, vilket jag egentligen redan fattat genom Facebook o Expressen, politiker o sjukvård går som vanligt inte ihop.

Vilket egentligen inte är nåt nytt, men det har ju pågått så länge att man undrar varför ingen lär sig. Om jag ska tycka i frågan anser jag nog att det är hög tid att man börjar kommunicera, lyssna o försöka lösa det hela innan det urartar i en Grekland-situation där sjukhusen stänger o sköterskorna helt sonika går hem o lämnar alla åt sitt öde.

Dessutom avskräcker man ju blivande sjukvårdspersonal. Hur kul är det att sitta halvvägs genom en universitetsutbildning med ett redan högt studielån hängande över sig o höra om sånt här? O tänka att man valt fel.

 

Jag är fortfarande glad att jag aldrig känt att jag valde fel.

Sedan första gången jag slog ner rumpan på en stol i en sal i Birgittaskolans lokaler i Linköping har jag aldrig känt att jag valde fel. Vilket visserligen är lite ironiskt eftersom man flyttat till ett land där arbetsterapeuter är underanvända. Utbildningen finns o yrket finns, men hela styrkan på Vasas stora regionssjukhus är lika med en tredjedel av den på KSS o den hjälpmedelsansvarige inom hälso- o sjukvård i Kristinestad innehar beteckningen socialarbetare.

Också frustrerande.

 

Men sånt är livet.

Det nya livet

Igår kväll frågade Lauri mig följande:
"Så hur trivs du med ditt nya liv?"
"Jo tack, det är allt jag drömde om när jag var 14. Man ska visst passa sig för att önska sig saker."
 
Det vill säga:
Jag har följt mannen över havet, bosatt mig i ett land där jag inte kan språket och tillbringat dagen med att bära ved, på äkta Utvandrarvis. Köra vedlass på förmiddagen och stapla in det i boden på eftermiddagen är nästan som att köra hö, förutom att kroppen inte blir fullt så slut, men träningsvärken upptäcktes hos bägge idag. Dessutom var det en sprillande vårdag med blå himmel, klar luft och oerhört pratglada svanar.
Som avslutades med korvgrillning i öppna spisen efter en tur i bastun. Inget dopp i havet mellan varven ännu dock. Isen är ju inte borta ännu.
 
Igår stannade vi o kollade anslagstavlan i supermarketen av nån anledning. Och jag hittade två intressanta färgglada lappar. Zumba (som visserligen redan är på upphällningen, men jag hoppas att den återkommer till hösten) och familjecafé i regi av Folkhälsan (alltså min gamla arbetsgivare). "O, vad härligt", sa jag. "Jag kan riktigt se mig själv sitta där med mängder av finskt kaffe o beklaga mig över mina barn ikapp med andra i samma situation, samtidigt som de små rullar runt i modellera på golvet". För det är väl så man gör i mindre städer?
Borde väl jag veta, jag kommer ju från en.
 
Kanske därför man känner sig så hemma här. Litet ställe, fast med bonusen att det inte är en å utan ett hav som flyter runt här.
 
Idag är det regndag. Det smattrar mot taket o tycks inte hålla upp för ens en kort stund. Men det är mysigt med regnsmatter, det har jag alltid tyckt. Så inget utomhusarbete idag.
 
Ovanlig syn. Man är liksom van vid att det är lummigt och tjockt bland träden.

Flytt

Fortfarande lite på resande fot?
Så har vi packat ihop väskorna igen, om än med en hel del mera småväskor runtomkring, o dragit till västkusten.
Det har alltså blivit lite ändrade planer sedan vi for ut i världen, o vi är numera skrivna i Kristinestad i Österbotten.
 
Av flera anledningar landade vi på beslutet att helt enkelt flytta in i sommarstugan tills hösten, se hur läget är med jobbmöjligheter och boende, förhoppningsvis trivas o stanna. Så det har vi gjort nu. Vi möttes av grådask o lite regn igår när vi kom fram, men idag visar sig landskapet från sin bästa sida med sol, lite kylig luft, is kvar i viken o solväggar att utnyttja.
Vi har redan tänt första brasan i öppna spisen, hämtat vatten ur brunnen o varit på arbetsförmedlingen o skrivit in oss. Bollen är i rullning, men kommer nog att rulla ganska långsamt ett par månader framöver. Inte mig emot, här SKA livet gå lite långsamt.
 
Dock har vi kvar förrådet i Tammerfors tills vi bestämt har något eget att flytta in i, så man kan nu se det som att vi lever antingen så här:
 
 
Eller så här:
 
 
Jag tror bestämt att jag väljer det senare alternativet...
Visa fler inlägg