Det nya livet

Igår kväll frågade Lauri mig följande:
"Så hur trivs du med ditt nya liv?"
"Jo tack, det är allt jag drömde om när jag var 14. Man ska visst passa sig för att önska sig saker."
 
Det vill säga:
Jag har följt mannen över havet, bosatt mig i ett land där jag inte kan språket och tillbringat dagen med att bära ved, på äkta Utvandrarvis. Köra vedlass på förmiddagen och stapla in det i boden på eftermiddagen är nästan som att köra hö, förutom att kroppen inte blir fullt så slut, men träningsvärken upptäcktes hos bägge idag. Dessutom var det en sprillande vårdag med blå himmel, klar luft och oerhört pratglada svanar.
Som avslutades med korvgrillning i öppna spisen efter en tur i bastun. Inget dopp i havet mellan varven ännu dock. Isen är ju inte borta ännu.
 
Igår stannade vi o kollade anslagstavlan i supermarketen av nån anledning. Och jag hittade två intressanta färgglada lappar. Zumba (som visserligen redan är på upphällningen, men jag hoppas att den återkommer till hösten) och familjecafé i regi av Folkhälsan (alltså min gamla arbetsgivare). "O, vad härligt", sa jag. "Jag kan riktigt se mig själv sitta där med mängder av finskt kaffe o beklaga mig över mina barn ikapp med andra i samma situation, samtidigt som de små rullar runt i modellera på golvet". För det är väl så man gör i mindre städer?
Borde väl jag veta, jag kommer ju från en.
 
Kanske därför man känner sig så hemma här. Litet ställe, fast med bonusen att det inte är en å utan ett hav som flyter runt här.
 
Idag är det regndag. Det smattrar mot taket o tycks inte hålla upp för ens en kort stund. Men det är mysigt med regnsmatter, det har jag alltid tyckt. Så inget utomhusarbete idag.
 
Ovanlig syn. Man är liksom van vid att det är lummigt och tjockt bland träden.
#1 - - mamma:

haha, då är det väl bara astrakanen kvar ;)
KKKKKKKKKKKKKRRRRRRRRRRRRRRAAAAAAAMMMMMMMMMMMMM

Svar: jo, fast vi har väl inte kvar äppleträdet bakom huset, så det finns ju inget att ta av ;)
maria