Prat under sommaren

Nu är det som sagt sommar.
O även i P1. Att jag inte tänkte så mycket på det förra sommaren berodde kanske på att jag inte riktigt tänkte på att man kan lyssna i efterhand, att jag inte tog mig tid (då hade man ju trots allt jobb) eller kanske för att öppningsnumret inte lockade så mycket. 
Jo förresten, det var väl Anjas som jag fick tårar i ögonen av i ett senare skede, men sen var det väl kanske inte så många fler. Ärligt talat minns jag inte.
 
I år ska jag va lite mer aktiv. Framförallt eftersom jag längtat efter öppningsnumret sen det blev officiellt.
Än så länge är det det enda som är avprickat, men i år finns flera intressanta på listan. 
Vad jag tar med mig därifrån, förutom dom obligatoriska tårarna o snyftningarna:
"Mina memoarer ska heta 'Ett liv på knä'".
 
Mina memoarer ska heta 'Det trodde ni inte om mig'.
 
Det är nog hur jag tror att andra ser på mig.
Jag tror att människor känner olika mig. Jag tror inte att den som kände mig när jag gick på högstadiet ser mig på samma sätt som dom som lärde känna mig på universitetet. Eller för den delen under utomlandsåren. 
Jag tror att jag mer eller mindre är den sista personen på Kungsbroskolan som många skulle välja ut om man visste att en av oss skulle göra en kort avstickare till England, jobba flera år utomlands, flytta till Finland och resa jorden runt.
 
Kanske är det ett diskret sätt att "blow my own horn", men om jag ska va helt ärlig mår jag ganska bra av det. Jag är lustigt o hemligt stolt över det.
Lite som...ja. Just att "det trodde ni inte om mig".
 
Egentligen inte jag själv heller. Men är det nånting jag har lärt mig under dom senaste 10 åren så är det ju att livet kan överraska. Oftast på ett positivt sätt. O är den omedelbara reaktionen inte positiv så blir den det förr eller senare ;-)
 
 

Sommar

Jag har funderat på när det blir sommar.
Egentligen.
Jag har tänkt sedan vi flyttade hit till kusten att så blir det nog till sommaren o så blir det nog då. I maj var det ju inte sommar än. I början på juni var det ju inte sommar än. Men nu borde det väl officiellt va det.
Även om den hittills varmaste veckan nog var månadsskiftet maj-juni där nån gång så var det ju ännu inte sommar. Fast nu är vädret lite såsådär. Men det är väl klassiskt sommar det också.
 
Förra året var vi här kring midsommar o hade fint väder. Sen var vi hemma o jag låg på balkongen varje ledig förmiddag o förstod inte varför alla måste klaga på vädret på traditionsenligt vis, o så var det den magiska veckan här i augusti. Nu går ett par dagar o en vecka så vansinnigt fort att man inte riktigt hinner tänka på vad man gjort, men så är det väl när det blivit vardag av vad som helst.
 
O som vanligt kan jag inte låta bli att tänka på skillnaderna mellan ett år o nästa.
 
Juli 2012: solen går ner bakom Iso Omena o Mattby
 
Juni 2013: en båttur i en stilla vik i Östersjön vid elvatiden på kvällen
 
O vad man hunnit se på vägen däremellan ska vi ju inte tala om... ;-)
 

Inspiration

Kan det smitta?
Stiftade åter bekantskap med herr Kallentoft i helgen o hade det stora nöjet att va tillbaka på Linköpings gator några dagar. Plus att njuta av det speciella språket som gör att jag tvivlar på att det finns en gräns mellan poesi o prosa. Det är alldeles alldeles underbart.
 
I natt kunde jag inte sova. 
Jag hade meningar i huvudet. Formuleringar, handlingar som knackade mot pannbenet o var tvugna att fås ner på papper. Jag hade i det läget två val:
1. Kräla över en sovande sambo, slå på datorn o börja knappa o troligen väcka stackaren.
2. Fortsätta ligga o vrida mig o irritera mig på att inte kunna få ut det där som pockade.
 
Det slutade med en mellanväg där jag tog upp mobilen som låg inne hos mig i hörnet, blippade in en massa förkortningar i ett memo, nog för att jag skulle förstå vad jag menade, o kunde efter det somna så småningom.
Så efter frukost idag kunde jag sätta mig o låta det hela flyta ut över tangentbordet. Två timmar tog det innan jag kände att det var tömt o klart. För den gången.
En ganska skön känsla det där. O när man sitter här ute i skogen borde man ju ha allt tid i världen för att låta det få lite mera utlopp.
 
Jag får tacka tidigare nämnda herre den här gången. Det känns som nånting händer när man läser en bra skriven bok. Nån slags inspiration rinner till.
Så det kanske inte är så underligt att det var ett tag sen sist, när man mest hållit sig till skräp som gråa nyanser o Dan Brown. ;-)
 
Vattenänglar
Kan inte rekommenderas nog!!
 
I övrigt har vi tagit oss tillbaka till kusten o helt ok väder. Igår lämnade vi ett molnigt Tammerfors, körde genom ösregn o landade i strålande sol där jag satte mig med ny bok på terassen, tog det sista doppet i havet efter kl 6 på kvällen o gick inomhus först vid 8-tiden.
O just det, om det var oklart - midsommarvädret var helt otroligt hela helgen!
 
Men det regn som man hör om överallt ska tydligen ta sig hit under morgondagen.
Visa fler inlägg