Vintern är här!

Kanske inte i bemärkelsen snö,
men termometern visade faktiskt aldrig över nollan under gårdagen. 6 minus på morgonen o som "varmast" -1 mitt på dagen. Igår kväll kom det till o med ett lätt täcke snö.
Men det hade försvunnit på morgonen o ersatts av regn.
 
Men världscup vad gäller att glida fram på ett par skidor - i bästa fall med ett gevär på ryggen - har börjat. Halleluja!
Man kan ju tro att jag numera får avnjuta en massa skidåkning efter att ha flyttat till detta underbara land fyllt av fjäll. Eller nja, dom hoppar av nån anledning från backar med skidorna på i vart fall.
Vilket dock inte intresserar mig alls. Det ska ÅKAS, inte HOPPAS med skidor på.
 
Här har jag nämligen flyttat ihop med en person som inte åker någon form av skidor, som har varit i Kuusamo (därifrån helgens tävlingar går) o enbart suttit i baren, o som kommer från en stad med TVÅ hockeylag o håller inte på nåt av dom.
Hur är det möjligt? Det är ju hockey! Han är finländare! Man måste ju hålla på antingen det ena laget eller det andra! Jag får inte ihop ekvationen.
 
Jag har ännu inte under nån av mina vintrar i Finland kommit i närheten av skidor, skridskor eller ens en pulka.
Det är liksom lilla jag som håller koll på när idrottsevenemang går av stapeln i det här hushållet. O så mycket vinteridrott, hockey-VM o Finnkamp det finns. O så är det jag som är den intresserade...
 
Sista gången jag stod på ett par skidor var 2007. Rent pinsamt!
 
Men backen var ju en av dom bästa (Stöten!) :-)
 
Jag följer starttiderna för de olika evenemangen slaviskt. Två minuter före utsatt programtid slår jag över till lämplig kanal o så sitter jag där sen. O fäller kommentarer för tomma o helt ointresserade öron till höger o vänster.
"Oj, kolla, nu skjuter Berger stående, kolla va snabb hon är! Eller förresten, idag gick det inte så bra, du behöver inte titta."
Som om han ens skulle ha tittat upp från sitt Candy Crush (eller va det nu är) under mitt ivriga babblande. Att Fourcade bommade totalt o sen glömde åka sista straffrundan är tydligen totalt ointressant. *skakar konfunderat på huvudet*
 
Språkintresserad som man är, är det ju också otroligt roligt att lyssna på alla namn som ska uttalas.
I finska språket uttalar man i 9 fall av 10 ordet på första stavelsen. Eller förresten, jag vet inget ord som inte uttalas på första stavelsen, så vi säger 10 fall av 10.
 
För att jämföra: på finska säger man banaani, med hård accent på första a:et, men på svenska säger vi banaaaaaaan. Eller hur?
Dom betonar inte -sund i Östersund, dom betonar Ö-.
Jag heter inte Maria. Jag heter Maria.
 
Detta borde innebära att finska sportkommentatorer uttalar östeuropeiska namn på samma sätt som dom svenska. Eftersom dom svenska tenderar att uttala just östeuropeiska namn med betoning på första stavelsen.
Soukolova (betoning på första ou), Deryzemlya (betoning på första e:t), Ivanova (betoning på första a:et eller på i).
 
Men det gör dom inte. När vi för en gångs skull är överens.
Dom har fått för sig att uttala såna namn på sista stavelsen. Helt ologiskt.
Kanske inte ologiskt gällande namnet i sig, men att finländare ska uttala det så.
Nu önskar jag att jag kunde sitta ner med Fredrik Lindström igen. Alltså inte han som faktiskt åker skidor i detta sammanhanget, utan den andre finurlige.
 
Men det roligaste namnet i skidvärlden måste väl ändå den estniske skidskytten Koiv ha.
Prova o säg det högt.
Koiv.

Kryddad dusch

Vi har ett roligt ventilationssystem.
Eftersom detta är Finland o vi har bastu i lägenheten, har vi dusch, bastu o tvättmaskin i samma utrymme o så en liten toalett vid sidan av.
 
Like so.
 
Det innebär att vi har två ställen med ventilationsöppningar som inte är över spisen. Ursäkta, är inte säker på den exakta terminologin för såna där vita runda saker...
Det innebär också att om du är på toaletten eller står i duschen i exakt rätt ögonblick kan en ljuvlig doft sprida sig runt dig. O det suger inte sällan lite gott i magen samtidigt.
 
Ett sådant exakt ögonblick är t.ex. om mannen i huset står vid spisen o lagar makaronilåda o HÄVER i vitlök, medan du sitter på toaletten. Du blir fullkomligt knockad av en stark men mjuk dimma av vitlök som lägger sig över det lilla utrymmet. 
Mycket trevligt! Alltså på allvar. Ärligt talat, det är ju betydligt bättre än andra lukter som kan breda ut sig därinne i vissa fall...
 
O som sagt, det fungerar också om du råkar ta en dusch i exakt rätt liknande ögonblick.
 
 
Igår kväll, efter det ytterst trevliga vitlökstoalettbesöket o ätande av makaronilåda tacksamt dränkt i vitlök o ourkärnad chilifrukt (behöver inte sticka under stol med att det finländska köket inte direkt stoltserar med annat än salt o peppar, tur att vi har varit runt lite o fastnat för kryddstark mat så våra finska maträtter oftast blir med modifikation!) tog jag en dusch o blev ensam i soffan.
Lauri har varit lite hängig ett par dagar med hosta o snuva så han la sig o tittade på TV i sängen redan vid halv åtta. O jag hade hela vardagsrummet för mig själv.
 
Vad göra?
 
Svaret var ganska enkelt!
 
Man tar ju dom chanser man får när Disney ALDRIG är ett alternativ när vi ska titta på film ihop. Ett tag hade vi faktiskt en deal. Jag skulle ta mig igenom alla Alien-filmerna om han tittade på lika många Disney! Bra deal.
 
Till nästa film åkte till o med en Karjala fram ur kylskåpet.
En öl i soffan ihop med Skönheten o Odjuret, vem hade kunnat tänka sig den fantastiska kombinationen?

När man inte väntar sig stordåd

Ibland faller andan bara på.
När man är ute efter nåt riktigt dåligt. Rent ut sagt.
När man känner ett konstigt sug efter en sån där bok som man inte kommer minnas så fort man läst klart den.
Ibland kan det va av typen Tamara McKinley (jag-råkade-gifta-mig-o-få-barn-med-min-sen-länge-förlorare-son) eller det kan va av typen hela-världens-historia-är-en-komplott-o-det-är-inte-sällan-USA:s-regering-eller-kanske-hemliga-religiösa-sällskap-som-ligger-bakom.
 
Tänk Da Vinci-koden eller National Treasure. Om det ska va riktigt ordenligt ska dom också ha citat om religion eller nånting som Jesus har sagt, som förord. Har man det, av denna typen av böcker, välanvända citatet från nån gammal påve "It has served us well, the myth of Christ", då vet man att man riktigt har slagit huvudet på spiken.
 
Nu var det inte riktigt så i mitt nyaste tillskott, införskaffat för 3 € i den engelska bokhandeln i Puerto Colón för ett par veckor sen, men nära nog. Ett citat om religion i allmänhet, samt ett från Bibeln.
Jag tackar o tar emot.
 
O ser fram emot en allmänt dålig läsning. En sån som man bara känner för ibland!
 
 
Tilläggas kan dock att den enda tidigare boken jag läst av berörd författare, var en av dom bästa jag stött på i genren. Ja, för 10 år sen alltså...
Visa fler inlägg