Nothing but a good time

Hit me with your best shot
and pour some sugar on me
any way you want it
and don't stop believing
 
Yep. Vid halv tio-tiden under min egna kväll åkte den på. 2 timmar av euforisk glädje kryddat med flödande glada Disneytårar. Om än en smula mer lättklätt än va som kanske är lämpligt i just Disneyfilmer... O jag va i himlen en stund.
Jag tror jag hade glömt hur jäkla bra Rock of Ages är.
Kan kanske också bero på att senast jag såg den va på en buss genom Anderna för nästan ett år sen. Dubbad på spanska.
Om man inte räknar med Broadway för några veckor sen ;-)
 
Nåväl. Innan det hade Lauri alltså erbjudit sig att åka ut i skogen under eftermiddagen, o vi gick till S-market o inhandlade nästan exakt likadan korgar för kvällen. Chips, godis o öl. O mitt exotiska tillägg - gurka.
 
Hmm. Ja.
 
Jag va hyffsat effektiv under resten av dagen o satt i min lilla hörna, läste o knapprade på tangenterna. Alla intervjuer är genomlästa så nu börjar vi om igen.
 
 
Jag nöjde mig vid halv sju o tittade på flertalet avsnitt Sex & the City (ett måste när man har egen tjejkväll ju!) o fick alltså så småningom på dom där härliga glada tonerna samtidigt som jag åt min tråkiga mat (jag blir ofta så märkligt sugen på nudlar o vill inte tvinga på Lauri studentmat, så jag äter det när jag är själv hemma).
 
Namnamnam.
 
Somnade nöjd o belåten till Dark Knight (som heller aldrig är sovfilm när Lauri är hemma) o har varit uppe sen lite efter sju, duschat o fixat o ska nu sätta mig ner med mina papper igen. Fortsatt effektiv idag!

Gårdagen i en bubbla

Efter att ha klivit upp lite tidigare än vanligt,
vilket ändå inte är att betrakta som tidigt nog för min del, läst lite metodik framför morgon-tv:n i soffan, frukosterat framför densamma, läst mejl, tidningar o bloggar, va det följande steg som gällde:
 
1. 
Schasa mannen ur huset. Han valde att åka några timmar till stugan, där det för övrigt enligt uppgift nu i slutet av februari ska se ut som det gjorde när vi flyttade dit i slutet av april förra året. Alltså barmark, lite halvlerigt här o var, samt lite klafsig is inne vid stranden. Mysigt.
 
Det gapade lite tomt i hallen...
 
2.
Kaffekaffekaffe!! Ladda upp för va som komma skulle.
 
Plupp, plupp, dripp, dripp, nam, nam.
 
3.
Inta köksbordet med mina papper, artiklar o intervjuer.
 
Några timmar senare vart det lite rörigare...
 
Där satt jag tills Lauri kom tillbaka, vi åt nånting lunchaktigt o en stund senare åkte han en sväng till sin mormor (numera är det ju bara mormor) på lite kaffe. Så jag fick några timmar till. Utan att ens behöva be om det. Väldrillad karl jag bor ihop med? ;-)
 
Halv sju sa jag mig va nöjd för dagen. 5 av 7 intervjuer genomgångna en första vända. Helt ok ändå.
 
Idag sitter den väldrillade karln framför TV:n med hörlurar på sig o jag har hört rykten om att han planerar att åka ut i skogen i eftermiddag o stanna över natt. För min lilla studiero. Utan att jag alls har bett om det heller.
Var hittar man en sån stöttande sambo?

Nånting lite häftigt

Detta blir ett lite gud-va-jag-är-bra-inlägg.
Jag ber om ursäkt på förhand o ber den som är totalt ointresserad av att höra mig blåsa i min egen tuta (eller hur säger man på svenska utan att det låter som nånting annat?), att från o med nu titta bort.
 
*****Start av blås i egen tuta*****
Igår på bodypumpen hände nånting märkligt.
Jag har ända sedan man började med gymnastiken eller fotbollen eller va det nu kan ha varit en gång i tiden för 100 år sen, kunnat göra situps. När jag bodde i min studentetta va jag jätteduktig på att göra situps varje kväll, o till o med träna axlarna med lätta 1-kiloshantlar. 
Jag vet att jag får mindre ont i ryggen av situps o jag tror i efterhand att hantlarna va bra för axlarna då när man satt så mycket lutad över böcker o framför datorn varje dag. Så det är/var enbart därför.
 
Men.
Jag har aldrig kunnat komma upp hela vägen på egen hand. Nån har hållt fast fötterna eller man har kilat fast fötterna under ribbstolar. Men jag har aldrig kommit hela vägen själv.
 
Typ sådär. (Mental bild från igår)
 
Nu på bodypumpen har jag lagt vikter på step up-brädan o kilat fast fötterna under den för att lättare komma upp. Jag menar det inte som att fuska, jag menar bara att jag får nånting gjort överhuvudtaget på det sättet istället för att bara halvstudsa upp lite från mattan o inte komma nånstans.
 
Igår kilade jag inte fast några fötter av nån anledning. Jag bara satte mig upp från mattan. Rakt upp o ner. Ända upp. Med en 3-kiloshantel i händerna. Ingenting höll fast fötterna.
Första varvet av övningar 25 gånger. Andra varvet 20. Sista varvet 15.
O jag tänkte efter ett tag att va är det jag gör?
Det va ju fullt genomförbart o inte ens jobbigt förrän dom sista typ 3.
Hur hände det liksom?
*****Slut av blås i egen tuta*****
 
Idag mår man väl som man förtjänar med träningsvärk i magen (men totalt värt det, vilken lycka!) o jag hör att man har hittat både i vitsippor o tranor i Sverige såhär i slutet av februari.
Helt normalt va?
Visa fler inlägg