Räddare i nöden

Jag har haft lite begränsat intag av vissa råvaror dom senaste månaderna.
Dels för att man inte "ska", men också dels för att jag inte varit sugen på vissa grejer.
 
Kaffe slutade smaka gott innan vår trevliga sköterska på hälsovårdcentralen hann fråga hur många koppar jag drack om dagen.
Dricka med bubblor i har inte varit populärt förrän det fanns julmust att tillgå. O då va det enbart julmust som va gott. Va jag på restaurang gick nog dock en Sprite ner, men inte så mycket annat. (Dom senaste veckorna har dock flaska på flaska med Fanta med persika tömts i icke sinande takt...)
Att känna att man måste äta nånting litet ganska ofta för att hålla eventuellt illamående i skick kan va lite småtrassligt när det inte är mycket som smakar gott.
 
Dock är det inte svårt att va utan t.ex. öl eller vin eller salmiak, även om man såklart kan bli sugen på det. Men det är vissa "enkla" grejer som jag kan sakna.
Vår Soda Streamer har ju stått oanvänd i månader eftersom grejen med den är just bubblor. En maskin som ALLTID användes förut. 
Att få lyssna på blurret av kaffe som droppar klart o samtidigt känna hur gott det luktar. Jag vet ju hur gott det kan smaka o hur överjordiskt gott det kan lukta.
 
Jag vet inte hur många Caramel Macchiato jag hann dricka på Starbuck's under veckan i USA. För DET smakar fortfarande gott.
 
Men så finns det då livlinor av "mellanting" som varit omåttligt populära sen oktober. O fortfarande är.
Iste. Allra helst med mangosmak. 
 
 
Tilläggas ska att hade det funnits lättdryck att få tag i här hade det lätt varit förstahandsvalet.
 
O maskinen vi fick i julklapp för två jular sen. "Finkaffe" har vi kallat det förut. Numera är det va jag gör i ordning till mig själv när Lauri dricker vanligt kaffe. Det är liksom mittemellan o passar mina smaklökar perfekt just nu.
 
 
Dessutom, bonusen. Marie-kex. Lagom stora, lagom söta, lagom mycket. Höll yrseln borta ganska bra när jag väl kom på det.
 
Dagens tips om nån där ute kanske befinner sig eller kommer befinna sig i liknande situation.

Nybakat

Jag har tänkt i flera dagar (eh, veckor?) att jag ska baka nånting nytt.
Jag bakar alltid scones som nånting mera matigt, typ till frukost eller te, men jag har känt för nånting annat.
Om inte annat för att Lauri inte gillar scones (eller i vart fall inte mina scones), så jag får alltid äta upp dom själv. O bara för att det är gott behöver det ju inte va lika gott med flera om dagen i 3 dagar.
 
Jag stöter dock lätt på patrull om jag ska baka, vilket bromsar kreativiteten något.
1. Det ska inte ta för lång tid.
2. Det ska inte va för konstiga ingredienser.
3. Det ska gärna bara jäsa en gång.
4. Det ska bestå av sånt som redan finns hemma.
T.ex. betyder det att det inte får innehålla grahamsmjöl, sirap eller honung. O det får inte behöva flera jäsningsomgångar.
 
Idag började jag så dagen med att gå igenom mina kokböcker i ämnet, men hittade mest mycket jäsning eller tvivelaktiga ingredienser.
Men en googling förde mig nog rätt till slut.
 
"Enkla frallor", hette det.
Det kan väl inte va så svårt.
 
Nä. Det va det nog inte heller.
Inga konstiga ingredienser o bara en längre jäsning.
Har således just haft lite lunch ihop med nybakta frallor o en smoothie.
 
O jag tycker nog allt att dom får godkänt.
 

Världens finaste

Är det inte ändå hormoner som spökar?
Jag märker att jag väldigt ofta (mer ofta än vanligt) tänker på vilken fin människa jag bor med. Är det hormoner som sätter igång dom tankarna?
Jag känner mig liksom näst intill konstant tacksam o kramig o tänker på hur mycket jag tycker om honom.
 
Igår eftermiddag kom han hem lite senare än vanligt från jobbet o jag va spontant helt övertygad om att han skulle komma hem blåslagen efter att ha gjort världens vurpa på den regniga isen som hade tittat fram lagom tills han skulle börja gå från jobbet.
Men inte.
Han hade tagit vägen förbi S-market o kom hem med en liten blomma.
 
Han visste redan på morgonen att min dag igår skulle bli sådär halv.
Så han köper en liten blomma till mig.
 
Dessutom låter han mig va precis så kramig som jag vill hela kvällen, är kramig tillbaka, o han låter mig prata o älta saker o säger att det är bra att prata om det man behöver prata om.
 
Jag känner att superlativen bara kommer bli klyschiga om jag fortsätter så jag nöjer mig helt enkelt med att konstatera att han är väldigt fin, den där finländaren jag bor med.
 
Visa fler inlägg