Doktorand

"Har du funderat på doktorandstudier?"
Frågan kom i juni 2014.
Då va jag i Jönköping på slutseminarium med min magisteruppsats o magisterutbildningen.
Tack vare att jag hoppat på ett projekt inom ett visst ämne för uppsatsen hade jag fått en fantastisk handledare som också va nöjd med min insats. 
Efter själva avslutningsdagen kom frågan. Hon tänkte att jag skulle passa som doktorand.
Nej, det hade jag nog inte alls funderat på. Men det lät ju som en dröm om man nån gång skulle komma så långt.
Kanske låter som ett märkligt drömscenario, men jag har alltid trivts inom universitetsvärlden o jag hade väldigt roligt när jag gjorde analys o skrev uppsatsen. Så gärna för mig.
 
Min handledare skickade sen uppsatsen till årliga reumakonferensen i USA o vi blev antagna att presentera uppsatsen i posterformat. Alltså, det va verkligen en häftigt big deal! Är sällan stolt över saker jag gör, men det är nånting jag är sjukt stolt över.
Vi kombinerade bröllopsresa med konferensen under hösten 2014, med några dagar i Boston o sen själva bröllopsresedagarna i New York.
 
Uppsatsen har även presenterats på Arbetsterapiforum i Göteborg förra våren (där jag va med) o förra hösten på reumadagarna (reumatiskt är alltså ämnet för uppsatsen). Sjukt stolt även över detta.
 
Under händelsernas gång har jag fått frågan om jag faktiskt kan tänka mig att söka en doktorandplats, o det har blivit mer o mer logiskt i mitt huvud att faktiskt genomföra om det skulle ges möjlighet.
 
Idag, i december 2016, är jag antagen till forskarutbildning med doktorsexamen som slutmål.
 
När jag kom hem från Jönköping den där junidagen för 1½ år sen o nämnde frågan jag fått, tyckte mamma att det lät som en väldigt bra idé.
Hon skrev t.o.m en kommentar på instagram, lite på skoj liksom (gissar jag).
 
Så det kan gå här i världen.