1,5 år

Det kan ju vara en lång tid.
Eller en tid som bara flyger förbi.
Eller i Felix fall - hela hans liv.
 
Idag är det officiellt en 1,5-åring vi har i huset, o det är en intressant upplevelse.
 
Bara dom senaste dagarna är det nya att hämta en stol, köra den till diskbänken, klättra upp o plocka ner vitaminflaskan från micron. Eller sträcka sig efter skåpsluckan så att man kan plocka ner bröd.
 
O så kommer han helt plötsligt tillbaka från sitt rum med en mössa på huvudet.
O lite senare en annan mössa.
 
Det pratas, springs, sovs helt ok, fingras med i Imse vimse spindel, aporna i sängen o I ett hus vid skogens slut, o äts gärna själv.
Det borstas gärna tänder, gås gärna runt i mammas foppatofflor o tänds gärna lampor.
Det hjälps gärna till att bära soppåsar till dörren o det plaskas o tvättas gärna i handfatet (men allra helst i badkaret såklart!).
Det byggs gärna med klossar, namnamas när man äter god mat, bläddras i böcker o utropas "Babba!" på ca en mils avstånd så fort en babblare skymtar i en leksaksbroschyr eller dylikt.
O det har blivit populärt att kramas, vilket uppskattas högt. Det blir ju liksom mera en människa ju fler sätt man kan kommunicera på.
 
O man smälte ju bara lite när man hämtade från förskolan o Felix står o klappar sin kompis fint över håret.
"Mamma!", säger kompisen.
"Ja, nu kom Felix mamma", säger jag.
"Mamma!", säger Felix.
 
Men, mitt i alltihop, har jag på riktigt fattat att han är våran egen än?
Nää.
 
0 år
 
0,5 år
 
1 år
 
1,5 år
0 kommentarer publicerat i felix
Taggar: bebisäventyr, down memory lane, familj, lööv