Från mitt perspektiv

Denna veckan pendlar jag till Linköping.
Det är faktiskt ganska skönt. Jag tar gratisbussen o sitter riktigt bra där jag sitter med Spotify i öronen hela vägen. Nån vända läser jag bok som jag aldrig hinner/orkar/prioriterar bort annars, o för det mesta sitter jag bara o är nostalgisk.
Baksidan av universitetsområdet är en byggarbetsplats o sjukhusområdet bygger man också om, så lite fel känns det ju liksom på ett sätt, men Linköping är ju Linköping ♥
 
Jag har en kurs den här veckan som känns bra o relevant o matnyttig, vilket ju alltid är ett plus när det ändå tar en vecka av ens tid. Lauri har varit en ängel o fixat sina jobbtider så att han hämtar Felix på eftermiddagarna varje dag. O jag kan gå hemifrån före 6.30 o va hemma igen lite före 17, så jag hinner längta efter båda två :-)
 
Idag va t.ex. en sån dag.
Mörkt tills jag klev av bussen i Linköping ungefär, men mysigt också såklart.
Blir lite nervös av dimma på motorvägen, men det är bra fint att se hur tätorten på slätten tonar upp sig o med en rosa gryning som bakgrund tronar domkyrkotornen mitt upp i ingenstans. O till dom mjuka tonerna av "And I think it's gonna be a long long time, 'til touchdown brings me 'round again to find..." vaggas man av bussrörelserna, o det är redig tur att man snart är framme, annars hade man nog somnat mitt i myset.
 
Skötte hela morgonen i bara en liten fönsterlampas sken...
 
Spårvagn - fortfarande i mörker utanför
 
Föreläsning o färdighetsträning
 
Lunchläsning
 
Hemresa i dagsljus
 
Snart hemma!
 
Imorrn är en likdan dag. Lång.
Men det är ju bara några dagar man pratar om, o det är ju inte annat än att man känner sig ganska nöjd med att vanligtvis kunna äta frukost ihop o ha 8 minuter på cykel till jobbet ;-)