"Va fort veckorna går"

Sa Lauri av alla människor vid matbordet förut.
O ja, sannerligen. Så är det väl när det rullar på. När man väl är inne i den där snurren med två jobbare o en liten på förskolan.
Blir nästan rädd att vi ska blinka o sitta i badtunnan i mökki o va pensionärer i ett nafs.
 
Den här veckan har jag då haft lyxen att va iväg med jobbet på en inspirerande dag, en massa god mat o övernattning. Konstaterade att man vaknade strax efter 6 o inte kunde somna om. Däremot hade man ju fått sova totalt ostört hela natten. Alltså fatta, vilken grej.
 
Det är nu inte totalt hopplöst på nätterna här hemmavid heller.
Det har varit några nätter dom senaste veckorna när man har sprungit en hel del fram o tillbaka, men jag tycker det har lugnat ner sig o vi helt enkelt kan skylla på kindtänderna. Bara en kvar just nu, va vi kan se...
Inatt t.e.x. hände ingenting förrän ca 6.30 när Felix fick ny blöja o kom in till oss. Sen ringde ju min klocka 6.45 så det va ju liksom knappt idé, men ändå. Lite mysigt. Har märkt att jag vaknar bättre om det är lite stegvis. Nån som vrider, tassar, ålar, petar en i näsan (onödigt populärt!) eller va som helst. Så vaknar man lite i taget.
 
Däremot hade vi inte lång paus med läckeriet nattetid. 
Vi hittade ju perfekta blöjan i rätt storlek o den funkade ca 1 paket.
En vecka hade vi 8 lakan o underlägg i tvättkorgen när vi gick ner i källaren (vi har alltså ingen tvättmaskin i lägenheten numera). Har fortfarande så fruktansvärt svårt att acceptera att kombinationen somna mätt + sova hela natten + vakna torr + 2016 inte existerar.
Vill också tillägga att vi numera använder 2 (TVÅ!) underlägg samtidigt eftersom det inte räcker med ett när det blir blött.
Seriöst??
 
Numera byter vi en blöja vid 23-tiden om det behövs, o/eller vid 5-tiden om vi vaknar av att han låter. Vilket alltså vid nåt tillfälle har gett 3 blöjor på en natt. Med det bästa alternativet till blöja.
Ska det verkligen behöva va så?
Tänk om man vill somna tidigt själv? Nu har vi liksom hamnat i ett läge där man känner sig tvingad att hålla sig vaken till 23, för det är då man märker om det behöver bytas.
Pust.
Så nej, nattblöjorna funkar fortfarande inte, har bara inte orkat härja över det här inne...
 
Nytt spännande tillskott i det dramat är dock att vi har låtit Felix sova i stora T-shirtar i flera månader eftersom det då inte är nåt som trycker ojämnt va gäller sömmar osv. Det går nu inte längre.
Vi kan inte få ordning på elementet i hans rum o även om han trivs med att sova svalt har det varit för kallt där inne, sen det började bli kyligare ute.
Alltså om man frågar mig.
Jag själv fryser om jag går in dit på nätterna, o dom delar av Felix som inte är i skydd under tröjan är iskalla. När han kommer in på morgonen till oss (vilket han oftast gör en stund åtminstone) vill man bara bädda ner honom mellan två stora täcken o vira benen runt honom.
För sparka av sig täcket gör han också såklart. 
 
Så just nu ligger han med långärmad o långbenad pyjamas på sig. Som håller honom varmare, men med sömmar i byxorna o troligen därför pissepöl igen imorrn (om inte tidigare).
Får troligen införskaffa fler sådana långa pyjamaser då så att man kan tvätta dom i samma mängder som lakanen.
Pust igen.
 
Jaha, så blev det när man hade tänkt skriva nåt halvfilosofiskt om hur fort tiden går, så här på torsdagskvällen.
För det är väl torsdag idag va? Det är väl inte redan söndag?
 
I full sovmundering