En märklig dag

Som många andra håller jag med om att gårdagen går till historien som märklig.
Fel.
Onödig.
 
7 april 2017 gick familjen till jobb i förskola o jag jobbade hemifrån.
Vid en tidpunkt jobbade jag t.o.m från balkongen när det va så soligt o varmt. 
Fick gå in efter en stund för att det va för varmt. Jösses.
 
 
Det ploppar i telefonen vid nåt tillfälle o Facebook vill påminna mig om ett trevligt minne från 4 år sen när vi vandrande runt i Machu Picchu, vilket jag nostalgiskt delar vidare.
 
Precis innan jag skulle hämta Felix kollade jag telefonen o ser en Facebookstatus från en gammal kollega där hon undrar om alla i Stockholm är ok. Varpå jag öppnar nyhetsappen o får en snabb överblick över läget.
På vägen till o från förskolan maler sen ordet "idiot" i mitt huvud mer eller mindre konstant.
 
Dessa idioter som hänger på idiotiska trender med idiotiska idéer o beter sig idiotisk. O ger en annan idiot på andra sidan Atlanten rätt i sina idiotiska uttalanden.
Idioter.
 
Det är svårt att va arg o samtidigt glad mot sitt barn.
Vi satt en stund i soffan med tutte o kanin innan maten, o bara satt. Det va jätteskönt. O mysigt.
Sen ska villigt erkännas att Felix fick titta på väldigt mycket Pippi o Bolibompa vid sovrumsTV:n efter maten medan jag höll mig framför TV:n i vardagsrummet med telefonen i handen.
Men jag anser fortfarande att det finns betydligt värre saker att titta på än Pippi. Så länge Pippi är idol vill jag tro att vi måste ha gjort nåt rätt här.
 
Jag får flashbacks från eftermiddagen i september 2001 när TV:n stod på på exakt samma sätt o samma person dessutom satt på samma plats på TV4-nyheterna o förmedlade alla förvirrade uppgifter.
Det avgörande för min del för att flashbacksen skulle komma va nog just att det va samma person. Absurt.
 
Absurt är också bara förnamnet till det faktum att det titt som tätt ploppar i telefonen o fler o fler vänner o bekanta i Stockholmsområdet meddelar sig själva som "säkra" via Facebook.
Hur är det möjligt att vi befinner oss i ett läge där så många jag känner måste meddela att dom är "säkra"?
 
Mitt i alltihopa får jag också ett mejl på jobbtelefonen där en kommitté vill meddela mig att det abstract vi skickat in till europeiska reumakonferensen har blivit antaget för att presenteras. Sjukt stolt o glad för detta, men jag har ingen aning om hur jag just där o då ska hantera ett sådant faktum.
 
Lite coolt ändå.
 
Nyheterna står på, Lauri ansluter från jobbet o kvällen flyter på. En helikopter flyger över oss o jag undrar om den är inblandad i en operation.
Till den obligatoriska ost-o-vin-fredagsmaten byter vi program, men jag kollar telefonen med jämna mellanrum.
Konstigt känns det ju.
 
Idag känns det fortsatt märkligt att vi bara kan fortsätta.
Lauri har gått till jobbet, TV:n står på, vi har plockat med klossar, läst lite om lejonen o badkaret, tittat på bilar från balkongen, räknat babblar o spelat hockey.
O det är galet att vi bara kan köra på med dagen o livet i allmänhet.
Imorgon ska vi på husvisning o i väntan på det ska vi pussas o kramas o tycka om varandra lite mer än vanligt.
 
Kom ut i vardagsrummet o möts av ovanstående.
Helt egenbyggt o mamma är stolt som en höna.
#1 - - Mamma:

Inte så lite coolt tycker jag
Kkkkrrrrraaaammmm

Svar: Nej lite mallig får man nog allt va så småningom 😜 kramkramkram
m a r i a

#2 - - Mormor:

Du har lärt dig att bygga bra Felix. Här har vi ju en massa Duplo😀
Puss och kram från mormor

Svar: Det är ju jättebra, då kan jag ju visa hur bra jag kan bygga! 😘 /kram från Felix
m a r i a