Va hände sen?

Steg 1.

Klä på sig själv o mamma förkläden (lite oklart varför, men ok)

Steg 2.
Dra fram en köksstol till diskbänken o klättra upp.

Steg 3.
Spola vatten.

Steg 4.
Se smått fullisjôen ut.

Va hände sen?

Jaa.
Den som trodde att man sörplade vatten trodde rätt.
Den som trodde att man stänkte o dunkade i diskhon trodde också rätt.
Ja, även den som trodde att man till slut duschade håret trodde rätt.

Vatten är bra kul alltså!

Pjuh!

Då va åtminstone nånting ur världen.

Eftersom jag hänger i Linköping på statistikkurs nu för tiden har ett rejält stressmoment varit att jag inte är på plats i Norrköping. När det är deadlines o saker som ska skickas in o bokas o måste göras i just Norrköping.

Men nu så.
Under gårdagen när jag startade ännu en ny kurs (sååååå mycket intressantare o mer relevant, en så härlig känsla det va!) passade jag på att fixa vissa delar o i morse åkte jag in till stan igen för att fixa det sista steget innan jag fortsatte till Linköping för grupparbete. Som för dagen hade sällskap av en 1-åring, mysigt.
Hade för övrigt ingen aning om att ettåringar kunde va så stilla 😂

Så nu är det ju bara två uppgifter kvar som ska göras över helgen - när jag alltså inte ska vare sig va hemma eller jobba.
Hej o hå.
Men å andra sidan ska vi ha riktigt trevligt o musikaliskt i helgen! ❤

Dagens "check" - inskick o anmälan klar till europeiska reumakonferensen i juni

Tungt

Det känns som en lite tung period just nu.

Listan på saker att göra är lång o jag känner inte att jag hinner med ens hälften.

Jag har en deadline jag jobbar mot nästa vecka med en massa praktisk bonus på det, jag börjar en ny kurs imorgon som jag har hört det kommer uppgifter på direkt, jag har inte koll på egna studenter för den nya terminen till följd av egna kurser, jag vågar snart inte läsa nyheter längre i ren skräck över alla idiotiska påfund apelsinen tar sig för - varje dag hittills, vi har fått ett inkassokrav på en elfaktura vi aldrig sett röken av (det tog två eftermiddagar att lösa), jag har inte ens påbörjat det klagomål jag har blivit påhejad att skriva till vårdcentralen efter den ytterst tvivelaktiga behandlingen Felix har fått sen vi började gå dit.

O så statistikkursen.
Detta påfund.
Att det inte skulle va roligt hade jag ju räknat med. Men att det skulle va så käpprätt åt fanders hade jag inte hoppats på. Det är verkligen helt hemskt. Fel ingång, fel fokus, fel takt, fel allting.
O det känns så jobbigt att ha lagt ner så mycket tid på den o stuvat om i scheman i så ändå inte klara den.
Då kommer jag ha den släpande i fem års tid o jag kommer försöka ta en helt annan nån annanstans. 
Men vi får se. Nästa fredag hoppas jag att jag aldrig behöver ta i den igen.

Urklipp från konversation med Lauri

Men mitt i alltihopa ska jag ju faktiskt på musikalisk helg i Stockholm om några dagar!

Visa fler inlägg