Här i min hörna

Det är lite skönt att lägenheten är uppdelad som den är.
Det har jag tyckt från början, men nu är det nästan lite extra skönt.
 
Man behöver inte va bland Felix saker för mycket. 
Även om det såklart står matstol i köket, ligger nappar i kylskåpet, breder ut sig gåvagnar o lektält i vardagsrummet o ligger mössor på hatthyllan, så behövs det inte vandras i det för mycket.
 
Jag väntar nämligen lite på att det ska börja bli jobbigt.
Än så länge är det inte det överhuvudtaget.
Det va mycket jobbigare innan jag åkte. Eftersom jag inte ville ha en bild av en gråtande liten pojk som inte vill att nån som helst ska ut genom dörren utan att ta honom med sig.
Men så blev det ju inte.
Han blev ivägskjutsad av sin farfar på sin polisbil in mot soffan o vällingen när vi gick ut genom dörren i söndagskväll o Lauri körde mig till flyget. Så det vart inga problem.
 
O nog för att jag har tittat på ett 5 sekunder långt skickat filmklipp hur många gånger som helst, o nog för att nånting spratt till när jag helt plötsligt kände lukten av hans tandkräm i handfatet igår kväll.
Men jobbigt är det faktiskt inte.
 
Jag håller mig liksom här i min del av bostaden o fixar med jobb o mat o sover.
 
 
Två mornar i rad har jag vaknat 6.45, ca 30 sekunder innan klockan har ringt. Nu kommer det inte stå en klocka på så "tidigt" innan nån kommer hem, o sen räknar man ju liksom med att det kommer en annan klocka ungefär samma tid - eller tidigare...
Jag har nästan varit nervös att inte vakna när det inte är nån som kan hjälpa till ;-)