Kvick rapport

Nu är familjen uppdelad.
Felix är kvar hos mormor o morfar medan jag o Lauri packar i Norrköping.
Imorrn får vi nycklarna o sen drar vi igång med målande i ett par dagar innan flyttlasset går på torsdag. Än så länge inte stressigt, får se om det hinner ändras ;-)
 
Dom avslutande dagarna i Tidaholm plockades det jordgubbar o fikades hos gammelmormor o gammelmorfar. Bland annat.
Felix går numera runt o ropar på personer, hundar eller sådant han vill se på TV. "Mamma!", "Didas! (Chivas)", "Båtan! (Båtsman)". Eller Pippi på de sju haven, som har förklarar på det tydliga sättet: "Hajar, Pippi!", "Pippis pappa!".
Treordsmeningar kommer också, som "Åka bilen Bella". Åka bilen till Isabella.
Fattar att det här låter jättekonstigt för den som har en lika gammal som har pratat i ett år redan, men för våran del är det just nu ganska roligt :-)
 
 
Nähä, då tar jag en vända till i köket, o ikväll har vi faktiskt tagit tillfället i akt att boka oss ett par biobiljetter. Vet ju inte riktigt när man har tid för det igen ;-)
 
En del av det som börjat samlas

Röster från min barndom

Söndag 23 juli 2017.

Vi vaknar till en strålande dag på västkusten o äter frukost på altanen.
Jag, mamma o Felix packar in oss i bilen för att åka o bada på våran strand.
Ja, våran. Faktiskt.

Det känns inte det minsta konstigt att köra in på området. Det känns som man va där igår typ.
För min del va det egentligen mars 2009.
Stugor har renoverats o saker har förändrats men hjärnan reagerar inte på en enda sväng bilen gör. Den är programmerad på att det är helt naturliga svängar.
Att titta på våran stuga är jag dock helt på det klara med att jag inte bör göra, så vi svänger ner mot stranden innan vi kommer fram till den.

Vi packar ur bilen o man fattar ju varför vi förr alltid hade en skrinda när man skulle till stranden med barn i sällskapet. Jösses, va grejer vi har 😉

Träd har försvunnit o man ser havet tidigare än vanligt. Det är galet blått i förmiddagsljuset.
Gräset är torrt över ängen o knastrar bekant när vi trampar just där.
Det doftar Bohuslän.
Sanden är sval vid den här tiden på dagen o krasar när vi börjar gå i den. Inte som finkornig sand på exotiska resmål eller stenarna på Kefalonia. Den krasar som den gör här.
Havet kluckar inbjudande.

Utan att vare sig blinka eller tänka slår jag ner packningen på våran plats.
Jag fattat inte att ingen är där. Eller att stranden är tom.
Men det hinner ändra sig under tiden som vi är där.
Svårt att låta bli en sån plats om man väl har hittat den.

Vi klättrar på klipporna, vi badar, jag visar Felix den hemliga gången genom skogen ner till nästa strand. Vi ritar i sanden, vi tittar på båtar o får halvt uppskurna "snäckfötter".
Vi äter pastasallad o jordgubbar o mamma o Felix går sovpromenad medan jag kan sitta o läsa.
Vattnet är klart o varmt o botten är städad från tång o musslor. Bara att kliva i.
O så vädret sen.

När vi gick hem på eftermiddagen brände sanden o termometern visade på 26 grader. Klarblå himmel o nästan ingen vind.
Om det är nån dag i sommar jag är extra tacksam för vädret så va det i söndags. Vi hade ju liksom bara den dagen där. Jag hade åkt dit i regn också utan att blinka, men att kunna ligga där en hel stranddag. Hur o vem tackar man det för?

Söndag 23 juli 2017.
En så fin dag det va.

Mera västkust

Vi spenderar en långhelg på västkusten.

Bland överförfriskade konsertbesökare, misstänkta båtbränder (som visade sig va en övervakad matgrill), saltvatten o norrmän i mängder.
Nog för att dom va ganska många för 20 år sen, o jag har i dom allra flesta fall inget emot dom, men nu har dom väl ändå helt tagit över den bohuslänska världen. Man hör det glada kvittret överallt.

Väderprognosen har länge visat regn hela helgen, o visst regnade det lite när vi kom fram igår. Men vi gick på promenad på kvällen o hämtade pizza o satt ute på altanen o lyssnade på Gessle-konserten utan att bli blöta.
Surrealistiskt att sitta o lyssna i fjärran liksom. Vi har alltid stått hyffsat långt fram i publikhavet. Men barnvagnar fick inte komma in o jag varken trodde eller ville att Felix skulle orka hålla sig stående till kl. 22.45. 
Så vi avståndslyssnade ihop med lite lättdrucket vin när Felix hade somnat istället.

Idag har det varit varmt o skönt o vi har varit i havet, gått från TanumStrand där vi befinner oss, in till Grebbestad o runt både brygga o kyrkogård för att få Felix att sova lite, o så tillbaka igen. Önskar man haft stegräknare - tror det skulle sett relativt bra ut idag 😉
Nu på kvällen har vi ätit bohuslänsk buffé, dvs krabbor o räkor o rökt makrill o allt va det nu kan innebära, o nästan rullat hem till stugan. Namnam!

Imorrn hoppas vi på fortsatt bra väder så att vi kan ta oss en tur till "vår" gamla strand för mera bad i det sköna salta vattnet.

Visa fler inlägg