Så hände det!

Vi har ju flyt.

Så är det bara.
Vi har inte stött på den där väggen som säger "hit men inte längre". Va gäller egentligen nånting.
Känns orättvist, nervöst att vänta på o samtidigt lyckosamt. Det är väl bara att rida på vågen så länge man kan.

Vi har alltså skrivit kontrakt för ett litet hus.
Namnen sitter på pappren o handpenningen är betald.
I augusti ska vi flytta in i ett radhus i Krokek. Många rum, gott om plats, liten trädgård, lugnt o skönt.
O på det sättet det hände va ju bara typiskt oss.

Vi har förlorat dom budgivningar vi har varit med i. Med råge.
Dock har dom varit med samma mäklare i samma område o det kändes bra att vi liksom byggde upp en relation med personen i fråga eftersom det inte kändes omöjligt att det slutligen kunde va därifrån vi skulle lyckas få till det.
Det första vi budade på sörjde jag lite att vi förlorade. Det va ju så mycket som va bra med det.

I Madrid va vi med i budgivning igen o jag hade kontakt med mäklaren då o då. Efter att vi förlorat även den budgivningen hade vi fick ett samtal om detta första huset vi hade budat på. Nånting va galet med köparen som vunnit o skrivit kontrakt. Pengar satt fast nånstans o vi fick frågan om vi skulle va intresserade om affären skulle behöva avbrytas.
Jepp, det va vi.

O nu kom samtalet måndagen efter midsommar.
Jag har nog ett radhus till er.
Herregud. Bara sådär.
Vi har alltså blivit erbjudna att köpa ett radhus vi gärna ville ha, till ett pris vi hade möjlighet att betala o som är "rabatterat" under olyckliga omständigheter.
På nåt sätt är det bara så typiskt oss.

Det va nog ödet att vi skulle träffas här igen, sa mäklaren när vi sågs i huset för andra gången.
Ja. Kanske det. Vårt naturliga flax va det ju definitivt.
Helt galet när man tänker på hela grejen.

Men så va husletarhistorien till ända. Fortare än vi vågat hoppas.
Vi tog Åbo-båten till Sverige i måndags kväll o tillbaka till semestern i onsdags kväll. Mamma o pappa va snälla nog att komma till huset o titta o godkänna i tisdags o pappren skrevs i onsdags. 
Så nu ska vi kombinera semester med flyttplanering. Men det gjorde vi ju förra året också, så det ska nog bli väl med det 😉

Vår lilla samling husvisningar vi hunnit med dom senaste månaderna.

...o där vi till slut hamnade.

#1 - - Jennifer:

Ja hurra va kul! Jag visste ju att "rätt" hus skulle bli ert, har ju haft det på känn liksom 😉 lycka till sen i nya hemmet! 😊

Svar: Tusen tack! Det kändes lite extraordinärt men det var nog meningen att det skulle bli vårt till slut 😉
m a r i a