Mamman känner sig mobbad

Idag har vi veckohandlat på Maxi.
Allt bra, ingen särskilt krånglande pojk o vi kom hem med det vi skulle.
 
Jag hade bestämt att vi skulle köpa ett paket med dom "nya" Pampersblöjorna, eller i vilket fall den sorten som ska ersätta våra delvis life savers till nattblöjor.
Vid blöjorna va det nån kampanj med rabattkuponger o prover av byxblöjor o den sorten vi nu tvingas gå över till eftersom man helt enkelt slutar tillverka den enda sort som åtminstone vissa nätter hjälpt oss med att slippa dyngblöta mornar.
Hur som. Den sorten skulle vi ju ha så jag började småprata lite med damen som stod där o frågade va hon hade. Byxorna hon erbjöd är för oss inte intressanta i vilket fall, men den andra sorten frågade jag om.
"Är det dom som ska ersätta dom lila?", frågade jag.
"Nja, det är dom som är på reklamen", blir svaret.
Inte va jag frågade, men fine.
"Här har vi prover", säger damen o räcker över ett par i storlek 4. 
En storlek vi använde senast för 1½ år sen ungefär.
"Finns det bara i 4:or?", frågar jag. Vänligt, ska tilläggas.
"Ja...". Kastar ett öga mot Felix i vagnen. "Är hon förbi det?"
Jag förstår inte frågan.
"Behöver hon större?", fortsätter damen.
"Ja, alltså vi ska ha 6:or", säger jag förvirrat o plockar upp ett helt paket som vi ändå skulle ha.
Felix sitter i vagnen i cirka helgrå outfit o grön keps. Så ok att han får va tjej för en stund.
"Oj, är det en liten knubbis", säger damen o skrattar.
O jag vet inte va jag ska säga så jag rycker åt mig en rabattkupong o går därifrån med mitt paket.
 
En knubbig tjej är det alltså som enligt damen sitter i våran kundvagn.
Jag är fine med att man inte vet om det är en tjej eller kille när dom är 2 år. Framförallt när dom sitter i någorlunda könsneutral outfit o är fullt påklädda.
Men jag är inte fine med att det är en knubbis.
Inte när vi slutligen fått alla siffror rätt på BVC (efter hösten där längdmätning i det närmaste kan liknas med misshandel) o han ligger där han ska på den där förbaskade kurvan.
Inte när ungefär hälften av bilderna från hans första månader i livet är såna jag inte kan titta på för att han ser så mager ut. Eftersom vi tvunget skulle delamma från mjölk som inte fanns istället för att bara häva i honom ersättning som han gärna åt.
Jag är inte fine med det.
Tala om att sätta fel person på fel plats.
Ska man sälja blöjor ska man väl ändå sätta nån person där som kan småprata med blöjbarnsföräldrar utan att stampa dom på fötterna.
 
Summa från dagens veckohandling således:
- flera rabattkuponger, pant o bonuscheckar gav ca 100kr billigare matkasse
- en ledsen mamma som riktigt kände hur hon hoppade framför sin son o med ett lejonryt spände ögonen i den mobbande damen
 
Världens mest perfekta barnkropp om man får va lite partisk