Mitt livs första mello

Som tidigare avhandlat är jag en stolt schlagernörd.
Av nån anledning har jag kunnat texten till Imorgon är en annan dag på estniska, jag tycker fortfarande att medleyt från 2000 och Göteborgsoperan är bland det bästa jag sett o Schlaget va ju årets höjdpunkt varje år jag va Linköpingsstudent.
Jag borde med all logik redan ha upplevt en Melodifestival.
 
Men nä.
Det upplevde jag för första gången i lördags.
Under julklappsutdelningen fick jag halvt hjärtstnörp när det i ett lagom opersonligt kuvert låg två biljetter till Linköping o årets upplaga av Andra chansen. Omedelbart bokades barnvakt o i lördags bäddade vi om sängen till helggästerna till Felix stora förtjusning.
Mamma o pappa kom med tåget (t.o.m i tid, efter lite stress i Katrineholm i vanlig ordning) o vi småbarnsföräldrar drog oss så småningom mot pendeln o Linköping för att checka in på Scandichotellet några hundra meter från arenan.
 
Egen balkong i nåt slags Deluxerum ;)
 
Otroligt bra ordnat måste jag berömma mig själv.
Bokat bord hade jag gjort till middagen så att vi inte behövde röra oss utanför hotellet, o efter en promenad på några minuter va vi mitt inne i ett rosa glitterhav. Underbart.
 
Suddiga men nöjda
 
Väl på plats hade ju Lauri också ordnat det alldeles ypperligt för vårt ändamål. Vi satt alldeles vid sidan, hade full koll på green room hela tiden, kunde studera kameramännens jobb, spanade bakom scenen o va aldrig med på bild. Perfekt!
Nu skulle ju upplevas! TV-vinklarna kunde man ju titta på sen, vi skulle ju liksom.. ja, uppleva.
Jag kopplade inte en enda gång att det va TV-inspelning för övrigt. Trots genomgång av kameror o info. Det kändes som man va på nån form av konsert med intressanta inslag typ.
 
 
Snett framför oss satt en pappa tillsammans med sin dotter. Det är i vart fall så vi gissar att konstellationen va dem emellan.
O den pappan vill jag bara ge århundradets medalj. 
 
Han hade klätt upp sig i senapsgul skjorta o mönstrad slips. 
Han stod upp o hejade o applåderade tillsammans med dottern. Han hjälpte henne med den lilla hemmasnickrade skylten som det stod "Road Trip" på. Han tjoade extra mycket när just pojkarna med bilen va på scenen. Men han va också tydlig med att man hejade på allihopa.
En så fin pappa.
 
Det enda jag inte kunde ställa mig bakom va när han satt o gungade med i F*¤k-sången tillsammans med den 10-åriga dottern.
Jag för egen del satt demonstrativt stilla med handflatorna mot knäna under den sången.
Hade ett helt inlägg i huvudet förra veckan angående svärord i mello, som aldrig blev skrivet. Men jag tycker alltså inte att en låt med så mycket svärande som - enligt artisten själv - "betyder nåt annat för henne", ska ta upp plats i en sån här glad tävling.
Nog om det.
 
Glad tävling va det.
Jag fick samma rysningar av Dismissed som jag fick första gången jag hörde dom från TV:n. O nu va det live o publiken va med. Festivalstämning.
 
 
Utfallet blev också mer eller mindre va jag hade räknat med.
Jag hoppades givetvis på mina favoriter, men fick rätt i mitt tippande i princip rakt igenom. Jag va t.o.m helt öppen för att Loreen inte skulle gå vidare. 
 
Nöjda o glada o med fickorna fulla av gratischoklad promenerade vi hand i hand (ja, vi går faktiskt fortfarande hand i hand när vi är ute i svirar på barnfritt sätt) dom där ynka minutrarna tillbaka till hotellet, tog en öl i baren o somnade i en kolsvart hotellrum lika stort som min studentetta, för att vakna av att Lauris "reservalarm" gick av kl 9 på morgonen.
Sovmorgon med andra ord. Herrejösses va lyxigt.
 
Som vi förstod det hade Felix skött sig nåt sånär med mormor o morfar också, så i slutändan fick väl alla inblandade en trevlig helg ändå.
 
Största möjliga gigantiska tack för barnvaktandet! Felix gick o letade efter er när ni hade åkt hem ♥