En krönika

Det känns som jag vill skriva nån slags krönika.
Men det har dom yrkesverksamma inom området redan gjort.
Jag är bara så glad. Så nöjd att jag halvstressade med ihoppackning av tunga metodböcker o dator o sprang till bussen igår med tung ryggsäck skumpades på ryggen. Slog på radion o satt med chattuppdatering på bussen o sprang in till TV:n när jag kom hem.
Halva loppet fick jag va med under livehistorien. Sen kunde jag jobba resten av dagen hemma.
 
O om inte detta OS:et har fått Sverige intresserat av skidskytte vet jag inte va som krävs.
Det är inte utan att man har känt sig lite ensamt nördig när man i många år suttit fascinerad vid rutan o menat att "nej, det här kommer inte hålla, han har inte åkt bra i vinter" eller "kom o titta så ska du få se på nåt häftigt, Tora Berger ska skjuta stående!".
O så pass har jag kunnat följa i vinter att det här faktiskt inte är så konstigt. Oväntat? Inte om man frågar mig. Att precis allt skulle stämma genom så många lopp under ett OS? Hade jag inte räknat med, men omöjligt va det ju inte.
 
Jag tycker dessutom att det är så fantastiskt roligt att alla poängterar laget. Trots att det kan ses som en individuell idrott - o jag förstår varför - har man inte hört annat än att alla gråter av glädje för varandra o känner att man delar medaljer med dom andra trots att det bara just den gången va en ensam som fick den om halsen.
Bragdguld, Jerringpris, you name it, skidskyttelandslaget ska ha det. Jag skulle bli riktigt sur om Sverige kommer typ fyra i fotbolls-VM o får nåt sånt pris. Dom här goa personerna ska bara ha det!
 
O som sagt, om inte intresset höjs nu i Sverige så vet jag inte va dom behöver göra.
Maka på er hästarna som tagit alla idrottspris dom senaste åren, nu kommer bössorna!
 
Historia skrivs - o jag fick va med!

Sjukfärdigt?

Vi tror att vi är ute på den friska sidan nu.
Felix har varit på förskolan en vecka (med fortsatt felfritt va gäller potteriet, tjoho!), jag har varit på forskarinternat med jobbet, Lauris jobb rullar på. Min förkylning o feber blossade upp igen mitt i förra veckan så jag gjorde en dag hemma istället för i Linköping, o så gjordes extremt lite i helgen ska sägas.
Så nu är vi här med ett ostädat hem o en ny vecka som redan har börjat. Nästa börjar ett två veckor långt pussel där jag har kurs i Linköping i Lauri har varit en ängel o pysslar med sitt schema. Ska bli väldigt roligt, men samtidigt lite skönt när det är över just på grund av pusslet.
 
Men jag har hunnit kapa av några decimeter frisyr, ungefär minst ett halvår för sent, o så råkade vi komma ihåg den där hjärtedagen båda två o det står en blomsterkvast på vardagsrumsbordet.
 
 
O så blir det ju en hel del häng i soffan ihop med OS-tittande för tillfället, såklart ;-)
 
 

Det va den veckan

Vi har haft en lite märklig vecka.
Från det att jag hämtade Felix från förskolan förra fredagen har han varit hängig i blandad kompott. Febrig, bättre, trött, bättre, febrig, arg, bättre, matvägrande, febrig, snorig. Vi har tänkt ungefär varje dag att "idag är extradagen hemma från förskolan" eftersom det i regel har startat helt ok. 
Men sen har va varit tillbaka där vi va en dag innan. 
 
Lauri har varit i Finland för årlig sitta-uppe-hela-natten-o-titta-på-amerikansk-fotboll-händelse, o jag i Felix va själva lördag eftermiddag till måndag kväll. 
Måndagen va han mycket slöare än jag hade tänkt så jag kunde köra med det där hemska som är möjligt att göra hos oss. Jag känner mig fruktansvärd men det är en total win-win-situation. Alla är nöjda.
Pippi i DVD:n o så har jag 1½ timme på mig att skriva en projektplan. 
 
Samma process (eventuellt med annan film) en stund senare. Jag kunde liksom jobba nästan i fred hela dagen.
 
Lauri tog över vab-pinnen o så har vi bytt den lite fram o tillbaka. 
Idag har dock varit va man får säga är en så nära en vanlig dag man kan komma. Med andra ord vågar vi kanske gissa att allt är tillbaka i sin ordning på måndag *knack, knack, ta i trä*
 
Men vi har också hunnit ha vinterväder med kalla 12 minus som bäst, o jag har till följd av trött pojk haft två helkvällar för mig själv med Mello helt live (alltså inte behövt titta i efterhand när han har somnat) o filmer som Lauri inte vill se (läs: The Danish girl, samt Så vit som en snö (hoppade högt av lycka när den hittades på Netflix!)). 
 
 
O det här med potteriet.
Vi tyckte att det kom ett bakslag ett tag. Men den här veckan har han trots sin "sjuklighet" skött det hela över förväntan. Kallingar är på o pottan har flyttat från vardagsrummet till toaletten.
En natt kom han upp o va ledsen o sa att han behövde kissa, varpå vi gick på pottan o satte en ny nattblöja o somnade inne i stora sängen. Ibland är det tomt på mornarna.
Två perioder har han känts så varm o trött att vi inte vågat lita på honom liggandes på soffan, så han har fått byxblöja på sig. Men även då har han gått till pottan o dragit ner blöjan. Varpå vi givetvis plockat bort den.
Vi är alltså fortsatt optimistiska.
Får se hur det blir tillbaka på förskolan nu bara.
Visa fler inlägg