Ska man ropa hej?

Idag va det en vecka sen som Felix sa hejdå till sina dagblöjor.
O man vågar ju aldrig anta att det är färdigt o funkar, men samtidigt ska man väl fira o uppskatta det lilla.
För här är grejen - det funkar riktigt bra.
 
Här i hushållet ägnade vi oss åt nån form av intensivt träningsläger förra helgen. Lauri hade en långhelg ledigt så vi passade på. Vi laddade upp med en städkorg fylld med papper, färdiga städservetter, tvättservetter, nyköpta böcker att läsa på pottan, skräppåsar - o förväntningar om att detta kan gå hur som helst.
 
Dag 1 plockade vi bara bort blöjan på morgonen o Felix gick bar nertill hela dagen. Först va det konstigt o möjligen lite läskigt, men efter en första olycka på golvet där han fick sitta på pottan efteråt, började han gå dit självmant. O det gick i stort sett bra. Han missade några gånger under dagen, men det gick ändå över förväntan så vi ökade "svårigheten" till nästa dag.
Dag 2 satte Felix på sig byxor utan blöja under. Han missade några gånger o det kom både det ena o det andra i byxorna o på golvet igen, men fortfarande gick det överlag bra. Han gick självmant till pottan o gjorde det han skulle där. 
Dag 3 fortsatte vi från dagen innan, men nu gick vi på utflykter. Lämpligt nog va detta ungefär enda dagen med snö för vintern, så det blev en förmiddagssväng o en eftermiddagssväng till pulkabacken. Lagom långt hemifrån. O inga olyckor i byxorna. Vi har en teori om att han snabbt kopplade det här med att hålla sig (på gott o ont naturligtvis), men vid tillfällen kan det ju va en bra färdighet. 
Dag 4 fortsatte på samma sätt, även här med utflykt till pulkabacken med samma resultat som dagen innan. Fortfarande kändes det som att vi va på rätt väg.
Dag 5 va första dagen på förskolan utan blöja. Det vi hade diskuterat va att han skulle ha blöja när han sov o när dom va ute. Vilket man ju kan förstå när det är fullt av overaller o grejer nu för tillfället. Vi lade dit en packe extra byxor o ett set second hand-inköpta utebyxor o jacka o han visades var pottan fanns på förskolan.
När jag hämtade den dagen visade det sig att han hade vägrat sitta på pottan alls. Anledning: den va ju inte hans. Den va ju allas.
 
Problemlösning?
Vi tog den lilla "extrapottan" vi hade hemma, skrev hans namn på o han fick själv pynta den med klistermärken från pysselboken han fick i julklapp. Många traktorer o lastbilar blev det...
Denna tog vi så med nästa dag till förskolan. Nu hade han en egen.
O mycket riktigt så gick han på den. 
Igår sa han t.o.m när han gick ut genom dörren på morgonen: "Åka dagis! O pottan!"
 
Lite blöta byxor har kommit hem därifrån, men idag va det bara för att han hade suttit lite snett när han satt på pottan o byxorna va vid knäna. O inte räknar vi med total felfrihet heller.
Både vi o förskolan tycker efter en första vecka att det funkar bra.
 
Nästa steg: flytta in pottan till toaletten (nu står den i vardagsrummet), göra längre utflykter, börja med kallingar, testa ringen på toaletten. Ja, typ nåt sånt.
 
O det är alltså på dagen detta funkar. Här hemma har han inte haft en enda dagblöja på sen förra fredagen, o på förskolan har han alltså haft det när han har sovit o varit ute.
 
På natten har vi fortsatt blöja. Eftersom vi har levt med blöta mornar i över två års tid känner vi att det behövs en rejäl kraftansamling för att medvetet bjuda in till totalt sjöblöta lakan. Speciellt eftersom vi har dubbla underlägg i hela sängen o det ändå inte alltid hjälper när en blöja har sugit upp delar av det blöta. Just nu har vi annars en relativt lugn period med lakanstvätt. O med relativt lugn menas "inte exakt varje morgon".
Dessutom ville vi kolla lite hur det gick, om han känner att han behöver gå, om han kan hålla sig, om proceduren känns ok.
O det gör den alltså, så vi tar väl natten så småningom också.
 
So far, so good.
 
 

Ett smärre missförstånd

Felix har numera en hel hög med Pippi o Emil på köksbordet.

Detta till följd av att vi varje dag öppnar en ny adventslucka med än den ena än den andre.
O vi har upptäckt ett intressant missförstånd.

Emil är ingen busig pojk.
Det är Ida som är busig.

Vid följande uppslag kommer alltid samma kommentar.

"Va göör Ida? Ida klättrar! I lampan!"


Vad spännande det vore om det under hela Felix kontakt med Lönnebergasläktet kommer va Ida som får skulden för allt 😅

Allas vår idol

Jag måste ju säga att det värmer nåt oerhört.
Detta att Felix i våras började fascinera sig nåt alldeles för Pippi.
O jag har helt enkelt ingenting med det att göra, vilket ju är ännu konstigare.
Det vore egentligen ganska logiskt att jag skulle ha tutat i honom att Pippi är det bästa som finns. Men det behövdes alltså inte.
 
Han ska ha Pippi-mössa o Pippi-tröja om han får välja själv, o flertalet hästar får stå ut med att bli benämnda Lilla Gubben.
Så i onsdags när det skulle va höstmaskerad på förskolan - gissningsvis pga Halloween - fick jag för mig att han kunde va Pippi. För där är vi trots allt inte än, där han själv skulle kunna svara på va han vill va på en maskerad.
En "Pippi-tröja" finns här redan efter att mamma varit på loppis, o förra helgen hade hon med sig Pippi-peruk efter att jag nämnt maskeraden. O så va vi på ännu mera loppis i söndags o va fanns där om inte Lilla Gubben i egen hög mjukisdjursperson?
 
Så det va en liten Pippi som gick hemifrån i onsdags iklädd tröja o peruk o med Lilla Gubben i handen.
 
 
O man smälter ju bara lite.
 
Med tanke på att det är tack vare Pippi som jag själv lärt mig vissla.
Eftersom jag själv - o rätta mig nu om jag minns fel - en gång i världen har varit på maskerad iförd den stora tjocka Pippi-tröjan som fortfarande hänger på vinden hemma, samt peruken med ståltråden som skar in i tinningen.
Eftersom den bild med mantra jag lade upp här dagen innan vi fick träffa Felix va Pippi iförd den randiga tröjan.
 
Jag lägger väl som vanligt för stor sentimental mening i det hela, men jag tycker bara det är så fint.
Visa fler inlägg