En krönika

Det känns som jag vill skriva nån slags krönika.
Men det har dom yrkesverksamma inom området redan gjort.
Jag är bara så glad. Så nöjd att jag halvstressade med ihoppackning av tunga metodböcker o dator o sprang till bussen igår med tung ryggsäck skumpades på ryggen. Slog på radion o satt med chattuppdatering på bussen o sprang in till TV:n när jag kom hem.
Halva loppet fick jag va med under livehistorien. Sen kunde jag jobba resten av dagen hemma.
 
O om inte detta OS:et har fått Sverige intresserat av skidskytte vet jag inte va som krävs.
Det är inte utan att man har känt sig lite ensamt nördig när man i många år suttit fascinerad vid rutan o menat att "nej, det här kommer inte hålla, han har inte åkt bra i vinter" eller "kom o titta så ska du få se på nåt häftigt, Tora Berger ska skjuta stående!".
O så pass har jag kunnat följa i vinter att det här faktiskt inte är så konstigt. Oväntat? Inte om man frågar mig. Att precis allt skulle stämma genom så många lopp under ett OS? Hade jag inte räknat med, men omöjligt va det ju inte.
 
Jag tycker dessutom att det är så fantastiskt roligt att alla poängterar laget. Trots att det kan ses som en individuell idrott - o jag förstår varför - har man inte hört annat än att alla gråter av glädje för varandra o känner att man delar medaljer med dom andra trots att det bara just den gången va en ensam som fick den om halsen.
Bragdguld, Jerringpris, you name it, skidskyttelandslaget ska ha det. Jag skulle bli riktigt sur om Sverige kommer typ fyra i fotbolls-VM o får nåt sånt pris. Dom här goa personerna ska bara ha det!
 
O som sagt, om inte intresset höjs nu i Sverige så vet jag inte va dom behöver göra.
Maka på er hästarna som tagit alla idrottspris dom senaste åren, nu kommer bössorna!
 
Historia skrivs - o jag fick va med!

9 år

"Vi har nåt jubileum idag".

"Jo, jag såg det på Facebook".
"Grattis eller va säger man".

Ja så blev 9-årsjubileet då.
Men va annat när båda hela veckan har dragits med flunsig förkylning som förlamar hela kroppen o den enda som varit pigg i hushållet är Felix?
För övrigt, att inte rekommendera vid flunsig o förlamande förkylning: bära in o sätta ihop en ny soffa som kom levererad till dörren häromdagen...

Nåväl.
10 år är ju jämnt o bra så nästa år kanske man kan slå på nånting eventuellt 😉
I vilket fall är det ju just idag som jag varje år undrar:
"Hur hamnade vi här?"

Från bio o thaimat o nån som ville hålla handen o nån som försökte spela cool (tack för att du inte gav dig!), till en trädgård o en tvååring ❤

Dom där dagarna

Dagarna man minns, för att dra ett internskämt.
Det är den tiden på året när jag minns va det va för veckodag år 2008. 
Det känns som jag egentligen skulle kunna sluta tänka på det, men numera plingar ju Facebook så fort nånting har hänt nån gång för vilket år sen som helst.
 
Förra veckan påminde Facebook mig om en lördagskväll när jag hade väskor packade.
Pappa fyllde 50 o dagen efter startade med en färd till Landvetter där jag tog ett BLX-flyg kl 09.20.
För att landa 14.15 på Reina Sofía. Vissa siffror är svåra att få bort.
 
 
Sen startade äventyret i ilfart.
 
Idag påmindes jag om fredagskvällen för 9 år sen när vi hade klart festligaste bordet under nån av dom sämre underhållningskvällar jag har varit med om.
 
 
O sen gissar jag att resten är så kallad historia.
Visa fler inlägg