Röster från min barndom

Söndag 23 juli 2017.

Vi vaknar till en strålande dag på västkusten o äter frukost på altanen.
Jag, mamma o Felix packar in oss i bilen för att åka o bada på våran strand.
Ja, våran. Faktiskt.

Det känns inte det minsta konstigt att köra in på området. Det känns som man va där igår typ.
För min del va det egentligen mars 2009.
Stugor har renoverats o saker har förändrats men hjärnan reagerar inte på en enda sväng bilen gör. Den är programmerad på att det är helt naturliga svängar.
Att titta på våran stuga är jag dock helt på det klara med att jag inte bör göra, så vi svänger ner mot stranden innan vi kommer fram till den.

Vi packar ur bilen o man fattar ju varför vi förr alltid hade en skrinda när man skulle till stranden med barn i sällskapet. Jösses, va grejer vi har 😉

Träd har försvunnit o man ser havet tidigare än vanligt. Det är galet blått i förmiddagsljuset.
Gräset är torrt över ängen o knastrar bekant när vi trampar just där.
Det doftar Bohuslän.
Sanden är sval vid den här tiden på dagen o krasar när vi börjar gå i den. Inte som finkornig sand på exotiska resmål eller stenarna på Kefalonia. Den krasar som den gör här.
Havet kluckar inbjudande.

Utan att vare sig blinka eller tänka slår jag ner packningen på våran plats.
Jag fattat inte att ingen är där. Eller att stranden är tom.
Men det hinner ändra sig under tiden som vi är där.
Svårt att låta bli en sån plats om man väl har hittat den.

Vi klättrar på klipporna, vi badar, jag visar Felix den hemliga gången genom skogen ner till nästa strand. Vi ritar i sanden, vi tittar på båtar o får halvt uppskurna "snäckfötter".
Vi äter pastasallad o jordgubbar o mamma o Felix går sovpromenad medan jag kan sitta o läsa.
Vattnet är klart o varmt o botten är städad från tång o musslor. Bara att kliva i.
O så vädret sen.

När vi gick hem på eftermiddagen brände sanden o termometern visade på 26 grader. Klarblå himmel o nästan ingen vind.
Om det är nån dag i sommar jag är extra tacksam för vädret så va det i söndags. Vi hade ju liksom bara den dagen där. Jag hade åkt dit i regn också utan att blinka, men att kunna ligga där en hel stranddag. Hur o vem tackar man det för?

Söndag 23 juli 2017.
En så fin dag det va.

Mera västkust

Vi spenderar en långhelg på västkusten.

Bland överförfriskade konsertbesökare, misstänkta båtbränder (som visade sig va en övervakad matgrill), saltvatten o norrmän i mängder.
Nog för att dom va ganska många för 20 år sen, o jag har i dom allra flesta fall inget emot dom, men nu har dom väl ändå helt tagit över den bohuslänska världen. Man hör det glada kvittret överallt.

Väderprognosen har länge visat regn hela helgen, o visst regnade det lite när vi kom fram igår. Men vi gick på promenad på kvällen o hämtade pizza o satt ute på altanen o lyssnade på Gessle-konserten utan att bli blöta.
Surrealistiskt att sitta o lyssna i fjärran liksom. Vi har alltid stått hyffsat långt fram i publikhavet. Men barnvagnar fick inte komma in o jag varken trodde eller ville att Felix skulle orka hålla sig stående till kl. 22.45. 
Så vi avståndslyssnade ihop med lite lättdrucket vin när Felix hade somnat istället.

Idag har det varit varmt o skönt o vi har varit i havet, gått från TanumStrand där vi befinner oss, in till Grebbestad o runt både brygga o kyrkogård för att få Felix att sova lite, o så tillbaka igen. Önskar man haft stegräknare - tror det skulle sett relativt bra ut idag 😉
Nu på kvällen har vi ätit bohuslänsk buffé, dvs krabbor o räkor o rökt makrill o allt va det nu kan innebära, o nästan rullat hem till stugan. Namnam!

Imorrn hoppas vi på fortsatt bra väder så att vi kan ta oss en tur till "vår" gamla strand för mera bad i det sköna salta vattnet.

Svensk sommardag

En otroligt fin o idyllisk dag fick vi till igår.

Strålande väder, västkusten, kusinbus o teater som avslutning på dagen.
Så otroligt tacksam att vi fick till dagen!

Jag o Felix, broder o Isabella, o mamma o pappa startade dagen med att köra mot Halland. Första stoppet va helt enkelt en paus i bilkörandet o en försmak av den idylliska dagen i småländska skogen.

Nästa stopp va besök hos farmor o farfar där kusinerna skulle kratta, klippa gräs o så småningom satt fint o duktigt o åt varsin "lunchlåda" innan vi for vidare mot havet.

Vald plats för bad va Haverdal o vi tog småvägar dit i solsken o med kossor utanför bilfönstrena.

Där va det hopp o lek i bara mässingen för kusinerna, endast iklädda varsin keps o solskyddsfaktor. Ursöta o glada av att få springa o plaska. Så vansinnigt fint att få se dom just så som jag vill att barn ska få uppleva sommar ❤

Efter stranden delade vi på oss o ena bilen åkte hem medan jag, mamma o Felix åkte in till Falkenberg för att gå på teater.

Min kusin har spelat mysig utomhusteater med Astrid Lindgren-tema i många år o nu va det länge sen vi va där o kikade. I år är det dessutom Pippi som spelas o jag va nyfiken på Felix reaktion 😉

Reaktionen va följande:
"Pippi! Däääär Pippi!"
"Hästen!"
Dialog, uttråkad.
"Pippi!"
Tittar koncentrerat på musiknummer.
"Pappa? Hästen?"
Dialog, klättrar på osynliga väggar.
"Däääär pappa!"
Gapskrattar åt snubbelhumor.
"Häjdå Pippi!" *vink vink*

Ändå ganska imponerande att en tvååring kunde sitta relativt still under två akter av den sammanlagda tiden 1h50min.

Felix hade vaknat o lagt sig i min säng 04.30 på morgonen (nåt slags rekord för tidig morgon sen han va typ 4 månader?), vilket innebar inte så mycket mer sömn för min del, o efter att ha kört hem, packat ur o lagt sig i sängen på kvällen va klockan över 01.
Lång dag med andra ord, men oh så glad o tacksam att vi fick till den, hann med allt vi skulle o fick ett så fint väder på köpet!

Visa fler inlägg